Kan invandringsfrågan diskuteras bortom Sverigedemokraterna? Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund gjorde ett försök, när han i en debattartikel föreslog tillfälliga uppehållstillstånd och sänkta bidrag (Dagens Nyheter 18/12 2014).
Kritiken lät inte vänta på sig. Hägglund går SD:s ärenden, påstods det. Anders Lindberg, från Aftonbladets ledarsida, varnade för ett sluttande plan, och anklagade Hägglund för att försöka få tillbaka väljare som har gått över till Sverigedemokraterna. Att Hägglund vill locka väljare säger sig självt. Men det viktiga är att KD, och alla andra etablerade partier, driver sina egna förslag – alldeles oavsett ett främlingsfientligt missnöjesparti som SD.
Visst finns det relevanta invändningar mot Kristdemokraternas nya linje, till exempel mot tillfälliga uppehållstillstånd. Eller mot att Hägglund inte tycks se vårdnadsbidragets, detta kristdemokratiska favoritbidrags, negativa effekter på integrationen. Han nämner inte heller att vi har ett påtagligt sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda bland annat på grund av höga ingångslöner.
Det sämsta ”argumentet” riktat mot Hägglund är dock att han skulle gå SD:s ärenden när han presenterar egna politiska idéer. För SD:s del är det snarare bra att få ha monopol på invandringsfrågan, och att få anklaga övriga partier för att inte våga ta debatten.
Sanningen är att det inte finns någon motsättning mellan att värna asylrätten och att ifrågasätta onödigt höga kostnader för flyktingmottagningen. Man kan även vara ideologisk – med ett vidöppet hjärta – och samtidigt erkänna de utmaningar som uppstår när många människor kommer på kort tid. Antalet kommunplatser är mycket färre än det antal människor som förväntas få uppehållstillstånd.
När lokalpolitiker larmar om bostadsbrist och hårt tryck på skolorna kan det inte bara viftas bort, särskilt inte av oss som förespråkar en liberal invandringspolitik. Tidigare i år diskuterades ett nytt asylboende i Norsjö, som lokalpolitikerna sa nej till, och liknande debatter förs på många håll i landet. Rikspolitikerna borde nyfiket lyssna.
SD:s växande stöd bottnar delvis i en utbredd föreställning om att ”politikerna i Stockholm”, fjärran verklighetens folk, struntar i vad som sker i övriga landet. Om Hägglund lyckas nå dessa missnöjda väljare har jag svårt att se problemet. Att anständiga politiker – med andra syften än stängda gränser – ger sig in i invandringsdebatten är utmärkt – och på tiden.