G÷TEBORG 20140913 Socialdemokraternas partiledare Stefan Lˆfven och Margot Wallstrˆm valspurtar p Gˆtaplatsen i Gˆteborg p lˆrdagen. Foto Adam Ihse / TT / Kod 9200
Sagerska palatset på Strömgatan i centrala Stockholm är tömt, flyttstädat och klart för en ny hyresgäst. Stefan Löfven, ett arbetarklassbarn, uppvuxen i små omständigheter i en fosterfamilj, som blev fackföreningsbas, S-ledare och Sveriges statsminister, flyttar in.
Bildligt: Löfven är redo för Sagerska, men är Sagerska redo för Löfven. Bokstavligt: Löfven är redo för Sverige, men är Sverige redo för Löfven.
När Stefan Löfven valdes till ny partiordförande för Socialdemokraterna i januari 2012 var förhoppningarna på honom stora, på gränsen till enorma. Rörelsen såg honom som trollkarlen som skulle frälsa partiet. Han hade ju en gedigen förhandlingsvana från tiden som ordförande för IF Metall, så det skulle nog gå bra.
Starten, de fyra första veckorna, har väl varit sisådär, och då är det en ganska snäll bedömning. Flera av regeringens nya ministrar, och de är många, har redan hunnit klanta till det. Kanske är det inte så märkligt att bara 23 procent tycker att regeringen gör ett bra jobb, enligt en Ipsos-mätning för Dagens Nyheter. Slutsats: Inte ens alla som röstade på regeringspartierna – Socialdemokraterna fick drygt 31 procent och Miljöpartiet knappt sju – är nöjda med regeringens arbete.
Finansminister Magdalena Andersson (S) hävdade med emfas att ladorna var tomma, att den borgerliga regeringen kört Sveriges ekonomi i botten. Tunga ekonomiska instanser och nationalekonomer höll inte med, de menade att statens finanser var i gott skick, men Andersson stod på sig. En tung minister som hamnade i blåsväder.
Utrikesminister Margot Wallström (S) lyckades dra in Sverige i en diplomatisk kris genom erkännandet av Palestina. Israels ambassadör kallades hem på obestämd tid samtidigt som den terrorstämplade organisationen Hamas jublade. Sveriges erkännande av Palestina lär knappast ha bidragit till konstruktivitet i samtalen (som inte pågår) om en varaktig tvåstatslösning. Ytterligare en tung minister som hamnade i blåsväder.
Statsminister Stefan Löfven (S) åkte ner till Bryssel för sitt första sammanträde med EU-nämnden utan att riktigt veta hur regeringen ville ha det i klimatfrågan. Två olika klimatmål lades fram, ett lite mer långtgående och ett kompromissförslag, och helt plötsligt visste erfarna EU-förhandlare inte var Sverige stod. Den tyngsta av alla svenska ministrar hamnade i blåsväder.
Lägg därtill en del små, och några lite större, klavertramp inom den miljöpartistiska ministersfären och … ja, kanske är det inte så konstigt att förtroendet för den rödgröna samarbetsregeringens ministrar ser ut som det gör.