Det går att ta tempen på tillståndet i ett samhälle på många sätt. Ett är att se hur de svagare grupperna har det, inte bara de som är fysiskt och psykiskt funktionshindrade, utan också långtidssjukskrivna och arbetslösa, hur grovmaskigt det sociala skyddsnätet är.
Det svenska skyddsnätet har fått grövre maskor. Den tidigare borgerliga regeringen tyckte att arbete var viktigare än bidrag, en inställning som inte är svår att dela, men arbetslinjen gav inte bara vinnare, den gav förlorare också. Allt färre sjuka och arbetslösa nådde upp till 80 procent av sin inkomst, den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen gjorde att tiotusentals utförsäkrades, en majoritet återvände till Försäkringskassan efter arbetslivsintroduktion med aktivitetsstöd.
När den parlamentariska socialförsäkringsutredningens slutbetänkande presenterades på måndagen var huvudbudskapet lite mer till fler. Men sjuka och arbetslösa behöver inte bara ekonomisk trygghet, de behöver också bättre chanser att komma tillbaka i arbete. Det var någonting som huvudsekreteraren Ingmar Eriksson tryckte på gång efter annan när han presenterade de viktigaste delarna av det 1 200 sidor långa betänkandet. Insatserna ska komma tidigare och hälso- och sjukvården behöver ta ett större ansvar.
Många av förslagen är bra. Maskorna i skyddsnätet ska bli mindre. Fler ska omfattas av a-kassan, sänkta kvalificeringskrav bör övervägas, anser utredningen. Den bortre gränsen i sjukförsäkringen bör på sikt tas bort i takt med att insatserna för att hjälpa sjukskrivna att komma tillbaka till arbete förbättras och 80 procent bör få ut 80 procent av sin inkomst när de blir sjuka.
Samtidigt är de konkreta förslagen få och billiga, de långsiktiga viljeyttringarna desto fler och dyra. Alla är till exempel överens om att taket i a-kassan behöver höjas och indexeras. Men det sägs ingenting om med hur mycket och när. Utredningen konstaterar att det saknas ekonomiskt utrymme för att förbättra sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringen under överblickbar tid. Någonting som fick Vänsterpartiet att inte ställa sig bakom flera av utredningens slutsatser.
Frågan är om Sverige har råd med ett socialförsäkringssystem som saknar folklig förankring.
Nej, inte om det samtidigt ska finnas en acceptans för den snabba strukturomvandling vi ser på dagens arbetsmarknad, och för globaliseringen och dess långtgående effekter. Det är viktigt att värna arbetslinjen, men minst lika viktigt är det med ett socialförsäkringssystem som häller måttet. Hittills har det mest handlat om antingen eller när det borde ha handlat om både och.
Kan statsminister Stefan Löfven (S) ge tillbaka lite av socialförsäkringarnas forna glans – gärna redan när vårbudgeten presenteras i april – blir vinnarna betydligt fler än förlorarna.