Krig och terror blandas med klimatförändringar och flyktingkatastrofer.
Skolor och socialtjänst går på knäna, en egen barnmorska på BB kan bara gravida prinsessor drömma om och domedagsprofeter menar att vi står inför en systemkollaps.
Det är inte konstigt att svenska folket, enligt undersökningsföretaget Novus nya rapport, beskriver det senaste årets politiska läge med ord som kaos, oro och katastrof. Inte heller att över sex av tio anser att Sveriges utveckling går åt fel håll.
Men det finns en annan verklighet också. Verkligheten bortom krisrubrikerna, som visar att Sveriges ekonomi är stark, arbetslösheten går ner och sjukvården, inklusive förlossningsavdelningarna, är i världsklass. Vidare var 2015, sett till hälsa och välstånd, mänsklighetens bästa år hittills.
De ljusare bilderna är centrala för att skapa nyanser. Som Sofia Nerbrand, ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet, nyligen förklarade i SVT:s Agenda är rädda människor farliga människor. Ett alltför ensidigt fokus på det negativa gör att många tror att katastrofen är ett faktum och att regeringen snarare släcker bränder för att rädda det som räddas kan, än ägnar sig åt samhällsutveckling. Då försvinner en stor portion framtidstro, människor sluter sig och börjar leta efter syndabockar.
För vi agerar inte utifrån verkligheten som den är, utan utifrån hur vi tror att den är. Vår uppfattning påverkas i sin tur av ordval och infallsvinklar i debatten. Står Sverige starkt och rustat och har framtiden för sig eller är Armageddon nära? Är ladan tom på gemensamma resurser eller kommer vi att ha råd med välfärd även nästa år?
Svaret är att Sveriges beredskap för att hantera nya situationer är relativt god, men den behöver bli bättre och framför allt kommer alla läger att behöva kompromissa. Vi har råd med både sjukvård, grundskolor, barnbidrag och en generös flyktingmottagning. Rent ekonomiskt har vi till och med råd med ett visst utanförskap.
Däremot har vi inte råd med undermåliga skolresultat och ungdomar som aldrig får in en fot på arbetsmarknaden. Och vi har definitivt inte råd med laglösa områden som polis och räddningstjänst vänder ryggen.
Därför behöver alla riksdagspartier som gör anspråk på att vara ansvarstagande slakta horder av heliga kor. Vänstern kommer att behöva tugga i sig större löneskillnader och enklare bostäder, så att alla, oavsett bakgrund, får chansen att klara sig själva och styra sina liv. På samma sätt kommer högern att tvingas svälja att det sannolikt inte blir några inkomstskattesänkningar i närtid, eftersom vi behöver investera i bostäder och infrastruktur samt öka resurserna till skola och socialtjänst.
Inget av detta är egentligen särskilt konstigt eller kontroversiellt och det innebär definitivt ingen systemkollaps. Nya tider och utmaningar har alltid krävt nya reformer och lösningar.
Susanne Nyström