Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.
När kommunfullmäktige i Skellefteå i dag (tisdag 21 april) ska diskutera och klubba igenom budgeten för 2016 och planen för 2017–2018 borde den legendariske socialdemokratiske socialministern Gustav Möllers (1884–1970) bevingade ord vara en av de självklara utgångspunkterna. Inte minst i en kommun där hans partikamrater har styrt och ställt ungefär sedan urminnes tider.
I det här fallet handlar förslösade skattekronor om S-majoritetens ovilja att vilja undersöka om någon annan kan utföra det jobb som kommunen utför billigare med bibehållen kvalitet eller med bättre kvalitet till bibehållen kostnad. Det handlar till exempel om utmaningsrätten, det vill säga att man ger näringslivet en möjlighet att utmana kommunalt drivna verksamheter. Visar det sig sedan att det lokala städföretaget kan utföra arbetet bättre och billigare än kommunen får aktören ta över städuppdraget från kommunen.
Men i Skellefteå har Socialdemokraterna bestämt sig. Här är det kommunen som sköter den mesta kommunala servicen både bäst och billigast, det privata näringslivet göre sig icke besvär.
Vilket kan tyckas vara en märklig inställning nu när kommunens ekonomiska utveckling börjat hacka betänkligt. Den skattefinansierade delen av kommunen har gått med ökande underskott sedan 2009, precis som de fyra borgerliga partierna konstaterade i ett särskilt yttrande till kommunens årsredovisning.
Riktigt komiskt blev det när den kommunala fotvården diskuterades. Till och med Vänsterpartiet tyckte att kommunen gott kunde släppa ifrån sig den och låta andra ta över. Det tyckte inte S.
Nerkokat till sina minsta beståndsdelar handlar det om ideologi, ideologi och åter ideologi, vilket också kommunalrådet Lorents Burman (S) utan omsvep erkände vid senaste kommunfullmäktige. Han ska ha en eloge för att han säger som det är, utan spår av politiskt fikonspråk.
Frågan är bara hur mycket ideologin får kosta i en kommun där affärsverksamheten och de kommunala bolagens resultat de senaste åren vägt över till ett positivt resultat på sista raden.
Kanske löser det sig självt när S-majoriteten inser att den tvingas välja mellan det alternativ (offentligt eller privat) som ger mest och bäst verksamhet för pengarna och nedskärningar inom kommunal kärnverksamhet. Under tiden kan man kanske hoppas på att de tänker till och säger ja till moderaterna Andreas Löwenhööks och Johan Söderbergs motion om utmaningsrätt. Men förmodligen är det att hoppas på för mycket.