Landstingsvalet kallas ibland för det glömda valet.
Forskning visar att många tycker att det är viktigare att rösta i riksdags- och kommunvalet än det är att rösta i landstingsvalet. ”Medelsvensson” har även sämre kännedom om de sakfrågor som diskuteras i den offentliga debatten, om partiernas förslag och om deras främsta kandidater.
Den här gången kan det bli annorlunda. Vård och omsorg ligger högst på listan över vilka frågor som är viktigast inför valet. Det visar en undersökning från Novus (Sveriges Radio 3/6 2018). I andra undersökningar toppar annat. Men att vård och omsorg är en viktig fråga, speciellt för kvinnor, råder det ingen som helst tvekan om.
Vårdköernas utveckling har varit explosionsartad sedan Stefan Löfvens regering tillträdde 2014. Det är förklaringen till varför sjukvården seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna. Och det är skälet till att Löfven utfärdar vallöften om 14 000 fler anställda i vården, ökad fortbildning och förbättrad arbetsmiljö.
Det ser inte mycket annorlunda ut i Västerbotten när det gäller primärvården. Men inom den specialiserade vården har nästan 3 000 patienter fått vänta längre än den föreskrivna vårdgarantin (Västerbottens-Kuriren 14/8 2018). Det är sämre än i övriga landet.
I somras riktade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kritik mot att kirurgcentrum på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå inte kan hålla vårdgarantin för de patienter som är i behov av operation inom en månad (SVT Nyheter 26/6 2018).
”Politikersvar om landstinget” är rubriken på en genomgång, gjord av Ulrika Andersson, journalist på Norran (4/9 2018).
Svaret på vad som ska göras åt vårdköerna skiftar. Det ska fokuseras på det bakomliggande orsakerna, det ska bli enklare för sjuksköterskor att bli specialistsjuksköterskor, arbetstiden ska förkortas och de privata aktörerna ska bli fler.
Klart är att svensk hälso- och sjukvård har ett kapacitetsproblem som kräver strukturella förändringar. Klart är också att när regeringen avskaffade kömiljarden var förhoppningen att det inte skulle drabba tillgängligheten. Men regeringen hade fel, ack så fel.
Kömiljarden, som inte var ett riktat bidrag utan en belöning till de landsting som kapade köerna, var framgångsrik och hade kunnat utvecklas. I stället valde Stefan Löfven och kompani att lägga sig i hur landstingen/regionerna ska sköta sin sjukvård – trots att förutsättningarna ser annorlunda ut i Skåne, Östergötland och Västerbotten.
En miljard skulle förbättra landstingens it, en annan miljard skulle minska köerna i primärvården och en tredje åtgärda problemen i förlossningsvården. Välbehövliga pengar, ja, men jag tror att landstingsrådet Peter Olofsson (S) innerst inne hellre hade sett ökade statsbidrag än riktade pengar som gör att landstingsbyråkratin växer.
Sjukvården behöver en ny regering.
På det lokala planet är framtiden för Skellefteå lasarett en het fråga. Samtliga partier är i lite olika tonlägen inte bara för att bevara utan även att utveckla lasarettet.
Å andra sidan hade det inneburit politiskt självmord att inte vilja värna och utveckla.
Att Socialdemokraterna och Miljöpartiet i Region Västernorrland drev igenom förslaget om att stänga förlossningen samt kvinnosjukvårdens operationsverksamhet och slutna vård vid sjukhuset i Sollefteå kommer med stor säkerhet att rita om den politiska kartan i Västernorrland.
Vem vet? Kanske kan stängningen av öron-näsa-hals i Skellefteå få samma effekt.