Foto: Patrick Trädgårdh
Nu när de storvulna planerna på att dela in Sverige i nya storregioner lagts på hyllan gäller det för länets politiker att ta några djupa andetag och en ordentlig funderare på hur man bäst kan tillvarata Västerbottens intressen.
Det socialdemokratiska regionrådet Erik Bergkvist skriver i en debattartikel i Norran (28/11 2016): ”Jag vill nu blicka framåt och skissa på vad som bör göras inom regional utveckling i detta läge. Det första är att jag avser bjuda in Region Västerbottens medlemmar till diskussioner kring det aktuella läget, och hur vi organisatoriskt bör bedriva det regionala utvecklingsarbetet.”
En given punkt i de diskussionerna borde vara den politiska organiseringen. I klartext skrota Region Västerbotten och slå samman regionförbundet med Västerbottens läns landsting.
Det är en fråga som Liberalerna i Västerbotten, inte minst här i Skellefteå, drivit hårt. Men man har haft svårt att få gehör för sitt krav bland övriga partier. De har velat vänta och se hur det skulle bli med storregionerna. När nu förslaget fallit har frågan blivit högaktuell igen.
Liberalerna i Skellefteå har också lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att slå samman Region Västerbotten och landstinget.
Det finns både många och goda skäl att vara kritisk till Region Västerbotten. Främst handlar det om det demokratiska perspektivet. Medan landstingets politiker väljs i allmänna val utses regionförbundets av andra politiker.
Man kan därmed likna Region Västerbotten vid en politiskt utsedd tjänstemannaorganisation, eftersom politikerna inte kan ställas till svars för sina beslut i allmänna val. Samtidigt som de förfogar över hundratals miljoner skattekronor.
Så får det naturligtvis inte gå till.
Kan politikerna inte ställas till svars sätts demokratins spelregler ur spel.
Men den politiska organiseringen är inte det enda problemet. Region Västerbotten har fått mycket och välförtjänt kritik för att merparten av verksamheten är koncentrerad till Umeå. För lite mer än ett år sedan öppnades förvisso ett kontor i centrala Skellefteå, men fortfarande finns merparten av de anställda i Umeå.
Oavsett om Region Västerbotten slås ihop med Västerbottens läns landsting eller inte är en decentralisering av verksamheten ett måste.
Tidigare har ledande företrädare för Region Västerbotten försvarat centraliseringen till Umeå med både det ena och det andra: lättare att rekrytera kvalificerad personal, en effektivare organisation med allt samlat på ett och samma ställe och så vidare. De få tjänster som placerats utanför Umeå, företrädesvis i Skellefteå, har använts i debatten som ”bevis” på att regionförbundet inte bara centraliserar – utan även decentraliserar.
Men bortom alla diskussioner om den politiska organiseringen och en decentralisering av verksamheten vilar tiotusenkronorsfrågan: Hur går vi vidare?
Enkelt uttryckt handlar det om samarbete, samarbete och åter samarbete, på länsnivå mellan regional och kommunal nivå och i ett större perspektiv över länsgränserna.
Det är precis som Erik Bergkvist skriver i sin debattartikel: ”Samarbetet i norr måste stärkas”. Men för det behövs ingen storregion, ett sådant samarbete kan ske även inom ramen för de gamla länsgränserna.
Det är den verkligheten länets politiker har att förhålla sig till.