2019-03-23
Ledare. Alla händelser är en potentiell kris om man inte är förberedd eller rustad för det det ovälkomna. Att något är osannolikt betyder inte att det måste vara oväntat.
Kriser är onekligen ett vitt begrepp. Det kan handla om allt från medvetna, riktade attacker mot det demokratiska samhället, stora och små olyckor eller naturkatastrofer och extremväder.
Nyligen presenterade Säpo sin årsredovisning för det gångna årets arbete för att möta hot mot Sverige – och gav även en fingervisning framåt om vilka hot och risker vi behöver vara medvetna om. Att hoten ökat är tydligt: Påverkansoperationer, strategiska uppköp och elektroniska angrepp har använts för att påverka Sverige på sätt som gynnar andra aktörer och främmande makt.
Hot kommer även från fristående grupper både inom den högerextrema miljön och inom den islamistiska radikala sfären.
Att vara vaksam och ta höjd för det otänkbara handlar mer om rutin än fantasi. Det vi övar inför kan vi också ta oss an med större motkraft, till gagn för medborgarna, samhällsinstitutionerna samt i intresse av att maximera resurserna.
I Västerbotten inleds ett fyra år långt utvecklingsarbete för att höja länets krisberedskap. Med hjälp av 15 miljoner kronor från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ska länsstyrelsen utveckla de planer som redan i dag finns för att öka krishanteringsförmågan.
Sex olika utvecklingsområden ska utvecklas för att möta allvarliga samhällsstörningar: Analys och planering, planläggning, geografiskt områdesansvar samt samverkan och ledning, utbildning och övning, säkra kommunikationer och rapportering samt stärkt säkerhetsskydd.
Det är varken alarmistiskt eller överdrivet att ta höjd för olika slags utsatta lägen. Länsstyrelsen i Västerbotten är knappast naiv gällande de risker som finns i länet. De största riskerna handlar varken om främmande makt eller om terrorangrepp utan mest om naturens krafter i samarbete med olyckliga omständigheter: Översvämningar och höga flöden, dammbrott, skogsbrand och avbrott i el, telefoni och bredband.
Det betyder inte att länsstyrelsen inte ser andra risker och hot. Stora olyckor på järnvägar, vägar, till havs eller i luften, utsläpp av farliga ämnen som industriolyckor eller radioaktivitet, dricksvattnets integritet, fjärrvärmeleveransen, brist på mat och drivmedel, stormar, smittsamma sjukdomar både mot människa och djur men även våldsbejakande extremism och terrorangrepp.
Det finns en gräns för vad officiella institutioner kan och ska göra under kriser. Det individuella ansvaret för den egna krisberedskapen är stort. Självförsörjning under minst 72 timmar är obligatoriskt. Att klara sig utan el, vatten och värme kräver nödransonering och ett lager av konserver, drivmedel, batterier, vatten och kommunikationsmöjligheter för att hålla sig informerad om händelseutvecklingen.
Först när vi kan hjälpa oss själva är vi en position att kunna hjälpa varandra. Det så kallade samhällskontraktet föreligger inte endast mellan medborgare och stat och region, utan även i allra högsta grad oss människor emellan.
Csaba Bene Perlenberg