Med Andreas Norlén (M) som talman vann Alliansen den första ronden.
Får Moderatledaren Ulf Kristersson som han vill är det här sista dagen på jobbet för statsminister Stefan Löfven (S) – för den här gången.
Det gick som väntat, helt enligt planerna. Moderaten Andreas Norlén, den borgerliga alliansens kandidat, valdes till riksdagens talman med hjälp av Sverigedemokraterna. Redan innan omröstningen hade Ulf Kristersson deklarerat att han så fort som möjligt ville avsätta Stefan Löfven: ”Det finns inga skäl att vänta”.
Nej, det finns inga skäl att vänta.
Sverige behöver en ny regering.
En av Andreas Norléns första uppgifter var att bestämma när statsministeromröstningen ska äga rum. Han gick på Ulf Kristerssons linje. Så fort som möjligt, läs redan i dag (25 september).Förmodligen kommer Löfven Stefan där att röstas bort av Alliansen och Sverigedemokraterna.
Hit är det trots alla underliga turer ganska enkelt och förutsägbart. Det är nu problemen börjar. Det är nu som talmannen träder in på arenan. Det är hans uppgift, en delikat sådan, att få fram ett förslag till statsminister och regeringsbildare som kan få stöd av riksdagen.
Det är nu som politik förvandlas till matematik.
Det är nu som pakternas hållbarhet testas.
Som talman ska Andreas Norlén vara opartisk. Men frågan är hur opartisk han vill/kan vara när den stora karusellen drar igång. I ett parlamentariskt jämviktsläge har han stor makt när ett förslag till statsminister och regeringsbildare ska vaska fram. Första försöket lär tillfalla partikollegan Ulf Kristersson i en eller annan konstellation.
Norlén har fyra försök på sig. Om inget av hans förslag vinner gehör väntar ett extra val inom tre månader. Men så långt lär det inte gå. Förmodligen är det bara Sverigedemokraterna som tror sig ha någonting att vinna på ett nytt val.
Det mesta talar för en minoritetsregering av något slag. Statsminister Stefan Löfvens dröm om att spräcka den borgerliga alliansen, och därmed begrava blockpolitiken, lär förbli en dröm. Men han har sig själv att skylla. Han har inte velat se Alliansen som ett gemensamt politisk alternativ till en rödgrön regering utan som fyra enskilda partier. Det har inte Alliansen köpt.
Samtidigt har den senaste mandatperioden visat att samarbetet inom Alliansen inte varit problemfritt. Det har funnits sprickor i fronten, och det finns fortfarande sprickor. Nu senast i frågan om en Alliansregering på förhand måste ha säkrat stöd över blockgränsen. Det tycker både Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C), medan statsministerkandidat Kristersson hymlar.
Kan Socialdemokraterna tänka sig att stödja en borgerlig fyrpartiregering, eller envisas Stefan Löfven med att i princip bara vilja tala med Liberalerna och Centerpartiet.
Kan de fyra borgerliga partierna tänka sig att stödja en socialdemokratisk regering för att se till att Sverigedemokraterna inte ska kunna utnyttja sin vågmästarroll?
Det är mycket som är matematiskt möjligt men inte ideologiskt tänkbart.
Med Andreas Norlén som talman lär Ulf Kristersson få fler än en chans att bilda regering.
Kanske blir det till slut så att det blir Sverigedemokraterna som en gång för alla begraver blockpolitiken. SD-ledaren Jimmie Åkesson ser gärna en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna. Det skulle inte förvåna om han får sin vilja igenom, inte minst med tanke på det svåra parlamentariska läget och sprickorna i både det blå och rödgröna blocket.