Förvaltningsrätten i Luleå upphäver kommunfullmäktiges beslut att låta det kommunala fastighetsbolaget Skellefteå Industrihus bli byggherre för det nya hotellet. En investering på uppemot en halv miljard kronor. Förvaltningsrätten konstaterar att det inte ingår i den kommunala kompetensen att bygga hotell.
Det gäller med andra ord att som kommunpolitiker kunna skilja på vad som är en kommunal angelägenhet och vad som inte är det.
Nu har Skellefteå kommun två vägar att gå. Eftersom det inte finns några sanktioner i den här typen av kommunala besvärsärenden kan kommunen köra på som om ingenting hade hänt. Den andra möjligheten är att göra ett omtag, ta en förnyad politisk diskussion och försöka hitta en lösning där det blir en privat aktör som både bygger och driver hotellet.
Kommunalrådet Lorents Burman (S) väljer att köra på som om ingenting har hänt: ”Bygget är inte hotat. Allt fortsätter som planerat”, säger han till Norran.
Nej, bygget är kanske inte hotat. Skellefteå kommer säkerligen att få sitt kulturhus, sitt hotell och sin konferensanläggning. Det bekymmersamma är i stället kommunalrådets attityd gentemot domen. Det tycks inte bekymra honom ett enda dugg att förvaltningsrätten menar att hotellbyggen inte ingår i den kommunala kompetensen.
Kulturhuset i Skellefteå har varit en följetong alltsedan projektet startade 2012 med delutredningar och invånardialoger. Många har kritiserat det, rätt eller fel ställt kostnaderna för kulturhuset mot till exempel äldreomsorgen och satsningar på skolan och förskolan. Men de politiska partierna, egentligen alla utom Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna, har hela tiden drivit på.
Nu när förvaltningsrätten sagt sitt borde politikerna i Skellefteå trots allt lyssna och stanna upp ett tag: Göra ett omtag, göra om och förhoppningsvis göra rätt.