Det är viktigt med rätt ord på rätt plats.
Ord är viktiga.
De används för att kommunicera, för att berätta vad man vill. Det gör många kommuner. Berättar vad de vill. Men då heter det värdegrund, och då handlar om gemensamma värderingar.
Strategier och riktlinjer är självklart viktiga i en stor organisation, men jorden snurrade i sin bana runt solen långt innan allt värdegrundsarbete inleddes. Samhället fungerade.
Tidningen Dagens Samhälle har tittat närmare på kommunernas värdegrundsarbete, eller rättare sagt på deras (eller konsulternas) formuleringskonst i detsamma. För här är det många vackra ord som staplas på varandra, lika stora som vaga. Vilket leder oss fram till frågan: Blir kommunen bättre som kommun av att ha en väl formulerad värdegrund. Eller är den skapad för syns skull?
Frågar man Dagens Samhälle så handlar det i många fall om det sistnämnda. Så här skriver tidningen: ”Fraser som ’invånaren först’ och ’medborgaren i centrum’ återkommer. Liksom självklarheter som ’respekt’ och ’vänligt bemötande’. Häpnadsväckande många kommunala värdegrunder verkar dock inte betyda något alls. För hur ska man egentligen tolka ’meningsfullhet’, ’rätt kvalitet’ eller ’glädje’? Högst individuellt, förmodligen. Och därmed blir de vackra orden svåranvändbara.”
Mats Alvesson, organisations- och ledningsforskare vid Lunds universitet, håller med. Så här skrev han till exempel på DN Debatt (3/4 2015): ”Se upp för tomma ord. De vackra orden florerar i organisationers och företags värdegrunder. Men alltför ofta blir det en läpparnas bekännelse, som riskerar att släta över de verkliga problemen. Tjusigt värdegrundsprat är att börja i fel ända – praktiken måste komma först.”
I Skellefteå har man slagit två flugor i en smäll, slagit samman värdegrund och vision till följande påstående: ”Vi är professionella, engagerade och framsynta samhällsbyggare som finns till för att våra invånare, kunder och andra berörda ska ha det bra. Vi skapar konkurrenskraft för framtiden och förutsättningar för att de i vår närhet ska kunna trivas och aktivt bidra till visionen: Skellefteå – en framsynt och jämställd tillväxtkommun, attraktiv att bo och verka i, med målet att bli 80 000 invånare år 2030.”
Visst låter det där utmärkt och invändningsfritt – men det är också det som är själva poängen med allt värdegrundsprat. Det ska vara fullt med positiva ord som alla kan acceptera. Men hur ser det ut i verkligheten? Lever Skellefteå upp till sin egen värdegrund? Om att ”invånare, kunder och andra berörda ska ha det bra”? Man kan väl säga att om detta råder det delade meningar.
Ska en värdegrund fungera måste det vara ett levande och realistiskt dokument.
I vilken utsträckning värdegrunden används som underlag för diskussioner och beslut bland politiker och på tjänstemannanivå låter jag vara osagt. Men vad jag kan dra mig till minnes så är det bara en gång om året som det hänvisas till värdegrunden och visionen i kommunfullmäktige. Och det är i samband med budgetdebatten.
Det finns en tydlig konfliktyta mellan idealsamhället (= värdegrundens formuleringar) och den krassa verklighet som många kommuner lever i, inte minst ekonomiskt. I den kontexten är det illa att värdegrundsprat ofta är frikopplat från realism, praktik och prioriteringar. Glättiga formuleringar löser inte en kommuns vardagliga problem. Det blir snarare svårare att se dem.