Ge unga mer att sÀga till om

Ledare. Ska fler ungdomar engagera sig i samhĂ€llslivet, och pĂ„ sikt bli goda ambassadörer för svensk demokrati, vara idĂ©givande, rĂ„dgivande, entusiasmerande och samhĂ€llsuppbyggnad​e, mĂ„ste de fĂ„ mer att sĂ€ga till om.

Foto: Foto: Mikael Bengtsson

Politik2016-02-14 13:36
Detta Àr en ledare. Norran Àr partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Bevittnade en nÄgot annorlunda politisk sammankomst i förra veckan.

UngdomsfullmĂ€ktige i SkellefteĂ„/Norsjö innebĂ€r en möjlighet för unga att trĂ€ffa politiker och vice versa. SkellefteĂ„s kommunalrĂ„d Lorents Burman och Maria Marklund, Norsjös dito Mikael Lindfors, nĂ€mndsordförande och ledande politiker frĂ„n oppositionen sĂ„gs mingla med elever frĂ„n Ă„rskurs 8 och tvĂ„an pĂ„ gymnasiet.

– Mycket spĂ€nnande dag, konstaterade Lorents Burman (Norran 12/2 2016) och lade snabbt till att han i rollen som politiker saknar att trĂ€ffa ungdomar kontinuerligt i vardagen.

Allvarligt talat borde det inte vara överhövan svÄrt att ordna nÄgon form av diskussionsforum dÀr politiker och unga regelbundet kan trÀffas.

SkellefteÄ/Norsjö Àr pÄ intet sÀtt unikt, ungdomsfullmÀktige arrangeras lite varstans landet runt. UpplÀgget skiljer sig frÄn kommun till kommun, men grundtanken Àr densamma; att öka de ungas delaktighet och inflytande i kommunen.

FrÄgan Àr bara hur mycket makt som, i det hÀr fallet SkellefteÄs och Norsjös politiker, Àr beredda att slÀppa ifrÄn sig till ett ungdomsfullmÀktige. PÄ vissa hÄll i landet vÀljs ledamöterna dit genom Ärliga val i kommunens skolor, har delvis egen bestÀmmanderÀtt och egen budget. Om frÄgan gÀller nÄgot som ungdomsfullmÀktige inte sjÀlva kan behandla skickas den vidare till kommunfullmÀktige. UngdomsfullmÀktige kan dÄ rekommendera fullmÀktige att stödja förslaget.

En frÄga som SkellefteÄs/Norsjös politiker borde stÀlla sig sjÀlva Àr: Hur hade kommunen sett ut om de unga hade haft mer att sÀga till om?

För naturligtvis Ă€r det sĂ„ att dagens unga har bĂ€ttre kĂ€nnedom om sin egen vardag Ă€n politikerna. Ska fler ungdomar engagera sig i samhĂ€llslivet, och pĂ„ sikt bli goda ambassadörer för svensk demokrati, vara idĂ©givande, rĂ„dgivande, entusiasmerande och samhĂ€llsuppbyggnad​e, mĂ„ste de fĂ„ mer att sĂ€ga till om.

Tror till exempel att fritidsnĂ€mndens ordförande Daniel Ådin (S) blev förvĂ„nad nĂ€r en majoritet av eleverna i tvĂ„an pĂ„ gymnasiet ville att fritidsnĂ€mnden ska satsa pĂ„ elbelysta och plogade promenadslingor, att det Ă€r viktigare Ă€n skidspĂ„r, slalombackar och funpark för snowboard.

Ett annat lite överraskande svar var att de flesta – 46 procent bĂ„de bland Ă„ttorna och tvĂ„orna pĂ„ gymnasiet – hellre vill vara publik och uppleva kultur Ă€n att sjĂ€lv delta och/eller driva egna projekt. Detta i en tid nĂ€r det finns de som hĂ€vdar att kulturkonsumenten hĂ„ller pĂ„ att fĂ„ ge vika för kulturproducenten.

Slutligen undrar jag hur NĂ€mnden för folkhĂ€lsa och primĂ€rvĂ„rd i SkellefteĂ„ och NorsjöomrĂ„det tĂ€nkte, om de överhuvudtaget gjorde det, nĂ€r de stĂ€llde frĂ„gan: Har du blivit utsatt för vĂ„ld – fysiskt, sexuellt, psykiskt, socialt eller ekonomiskt – i en nĂ€ra relation.

TÀnk dig att du Àr en tonÄrig tjej/kille som drabbats. Du sitter dÀr med din mentometerknapp, omgiven av kompisar, och ska trycka ja eller nej. NÀr det gÀller den hÀr typen av frÄgor mÄste man gÄ oerhört försiktigt fram för att inte stigmatisera mÀnniskor.

Ärligt talat borde frĂ„gan aldrig ha stĂ€llts/slĂ€ppts igenom.