STOCKHOLM 20141008 Moderaternas Fredrik Reinfeldt möter pressen efter sin sista partiledardebatt i riksdagen på onsdagen. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070
Reflektion är en lyxvara. Allting ska gå så fort och hända här och nu.
När riksdagen höll den första partiledardebatten efter valet inledde Moderatledaren Fredrik Reinfeldt med att reflektera. I ett retoriskt lysande tal blickade han tillbaka på vad som hänt med och i Sverige sedan han tog plats i riksdagen 1991. Han nämnde tre stora samhällsförändringar: Sverige har fått en stabil ekonomi, jobbskaparmaskinen fungerar samt öppenhet och tolerans.
Men medan Fredrik Reinfeldt blickade tillbaka i sin sista partiledardebatt skådade S-ledaren Stefan Löfven framåt i sin första. Om han får bestämma väntar i varje fall delvis andra politiska bullar. Det är den självklara slutsats man kan dra efter regeringsförklaringen, uppgörelserna med Vänsterpartiet och Miljöpartiet och partiledardebatten. Eller som den alltmer vältaliga Centerledaren Annie Lööf konstaterade: ”Det doftar planekonomi och östeuropeisk 80-talspolitik”.
Och det är det som är det största problemen i svensk politik. När Stefan Löfven nu vill vrida tillbaka klockan till den tid då politiken i mångt och mycket styrde medborgarnas liv, där företagarna sågs som förmögna brukspatroner, snarare än välbehövliga jobbskapare, ja då är det inte så många som vill följa med honom på den resan.
Vad vi nu ser och upplever är ett försök till en vänstervridning inom svensk politik. Där makten är på väg att flyttas från köksborden till politikens sammanträdesrum och tjänstemännens kontor. När Löfven talar om det ”svenska löftet” låter det bra. Det finns väldigt få politiker som inte hade ställt upp på utfästelser om bättre utbildning, ökad trygghet och mindre diskriminering. Det är inte målet som är problematiskt, det är vägen dit.
Många frågor som ställdes, tyvärr blev svaren få. Svenska partiledare har skaffat sig en rätt ful ovana; att prata en massa ”strunt” i replikskiftena i stället för att svara på frågor. Vissa partiledare försökte mindre än andra. Det är trist och tråkigt att det fåtal tittare och lyssnare som vill gräva lite djupare i svensk politik än 30 sekunder långa nyhetsinslag på Rapport inte ska kunna få svar på välmotiverade och välformulerade frågor.
Hur klarade då Stefan Löfven sin första partiledardebatt? Hyggligt men inte mycket mer. Bra inledningsanförande – därmed inte sagt att man måste dela hans politiska syn – betydligt svagare i replikskiftena. Högst betyg får i stället Annie Lööf. Hennes budskap var klart och koncist. Därtill har hon blivit riktigt bra på att munhuggas.
Noterat i slipsföljetongen: Jimmie Åkesson (SD), Jonas Sjöstedt (V) och Göran Hägglund (KD) bar slipsar i olika röda nyanser, Fredrik Reinfeldt (M) och Jan Björklund (FP) bar blåa och Stefan Löfven (S) en blågrå. Om och i så fall vilka politiska slutsatser man kan dra av detta är oklart.
STOCKHOLM 20141008 Miljˆpartiets ≈sa Romson vid partiledardebatten i riksdagen. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070
STOCKHOLM 20141008 Statsminister Stefan Lˆfven under partiledardebatten i riksdagen. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070
STOCKHOLM 20141008 V‰nsterpartiets Jonas Sjˆstedt under partiledardebatten i riksdagen. I bakgrunden ≈sa Romson och statsminister Stefan Lˆfven. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070
STOCKHOLM 20141008 Sverigedemokraternas Jimmie ≈kesson under partiledardebatten i riksdagen. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070
STOCKHOLM 20141008 Kristdemokraternas partiledare under partiledardebatten i riksdagen p onsdagen. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070
STOCKHOLM 20141008 KD:s ledare Gˆran H‰gglund ˆverl‰mnar ett verktygsb‰lte till fˆrre statsminstern Fredrik Reinfeldt i debatten i Riksdagen 8 oktober, 2014. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070
STOCKHOLM 20141008 Centerledaren Annie Lˆˆf ˆverl‰mnar en gryta i avskedspresent till fˆrre statsministern Fredrik Reinfeldt i debatten i Riksdagen 8 oktober, 2014. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070