Skulle vi inte kunna skotta snö, undrade en tiggare.
Idén är lika enkel som briljant. Föreningen ”Resande ung ny och gammal” (RUNG) spred frågan, om det finns västerbottningar som behöver hjälp med snöskottningen, via Facebooksidan ”Hjälp Västerbottens tiggare”. De är uttråkade och vill hjälpa till, säger RUNG:s ordförande Linda Lundqvist om killarna som kom med förslaget.
Det har hänt mycket i debatten om tiggeri under bara det senaste året. När Umeås tidigare socialdemokratiske kommunalråd Lennart Holmlund bloggade om att rumänska tiggare kör fina Mercedes och snattar oxfilé, var det kanske några som höll med. I dag skulle Holmlund förmodligen bli utskrattad för påståendena.
Människor tigger förstås för att de saknar bättre alternativ, inte för att köpa lyxbilar. Om vi vill att tiggeriet ska upphöra måste vi skapa alternativ, ett annat sätt att tjäna pengar. Snöskottning är en utmärkt idé såhär års.
Enligt Skatteverket kan man slippa beskattas i landet så länge det inte handlar om tjänsteinkomst. ”Om man jobbar på eget bevåg och inte är långvarig i Sverige så ska man i så fall beskattas i det land man är medborgare i, utifrån det landets regler”, säger verkets skattejurist Pia Blank Thörnroos (Metro 2/2 2015).
På Skatteverkets hemsida framgår det även att man inte behöver göra skatteavdrag, betala arbetsgivaravgifter eller lämna någon kontrolluppgift om man betalar ”högst 999 kronor under ett år till en privatperson”.
I Skellefteå, och på andra ställen i länet, har tiggare börjat sälja gatutidningen ”Dik Manusch” och får pengarna för varje sålt exemplar. Idén kom från en tiggare som sett hemlösa sälja ”Situation Stockholm”.
I Göteborg har de hemlösas tidning ”Faktum” varit tidig med att ”integrera” de romska tiggarna i den försäljarverksamhet som övriga hemlösa ingår i. Det är rätt väg att gå.
Många blickar vänds nu mot Västerbotten för initiativet med snöskottning. I Umeå är även skivförsäljning på gång; bandet ”Ja” låter tiggare sälja deras skivor för att kunna tjäna en hacka.
En så kallad win win–situation uppstår när den som tvingats tigga i stället får arbeta. Mest av allt är det en fråga om medmänsklighet.
I gruppen ”Hjälp Västerbottens tiggare” postas flitigt Facebookinlägg om tiggarnas situation, och hur man kan hjälpa dem. I ett inlägg från den 4 januari beskrivs vad som hände när gatutidningar fanns att hämta: ”Det droppade in tiggare och promenerade ut glada stolta tidningsförsäljare.”