Ledare. KD har kommit i kläm i det nya politiska landskapet. Busch Thor har förgäves försökt att navigera både åt höger och i enstaka frågor åt vänster, försökt kombinera hårdare tag med en mjukare välfärdsretorik. Men ingenting har hjälpt. Till slut hade väljarna svårt att veta vad Kristdemokraterna stod för.
Kristdemokraterna lever ett undanskymt liv på politikens skuggsida.
Senast det var lite drag under galoscherna var i oktober 2015 när det interna upproret mot Decemberöverenskommelsen segrade på partiets riksting.
Med ett opinionsstöd långt under riksdagsspärren behöver partiet få tillbaka det draget.
Det är Bert Karlsson, skivbolagsdirektör och före detta politiker, som ska svara för draget. Partiledaren Ebba Busch Thor tror att Skara-Bert är dragloket som kan hjälpa hennes krisande parti. Tanken är att han ska ställa frågor till Busch Thor på förvalsturnén.
KD har en lång historia av att använda sig av kändisar. Bland andra radioprofilen Gert Fylking, simmaren David Lega och författaren Marcus Birro har alla offentligt deklarerat att de är medlemmar, stödjer partiet eller röstar på det.
Men Bert Karlsson?
Med tanke på Skara-Berts framtoning och politiska historik, som frontfigur i högerpopulistiska Ny demokrati, finns det en uppenbar risk att han i stället för att locka väljare till Kristdemokraterna drar ett löjets skimmer över partiets förvalsturné. Det är ett högt spel som KD spelar.
När Kristdemokraterna i helgen samlades till kommun- och landstingsdagar på hemmaplan i Jönköping var det nog både en och annan som tänkte på svunna tider. För 20 år sedan var opinionssiffrorna också usla för KD.
Då klev en viss Alf Svensson upp på scenen, berättade om sina åldrande föräldrars möte med en bristfällig vård och omsorg. På några månader vände allt. På valdagen landade partiet på 11,7 procent. ”Alf-raketen” blev aldrig ett vedertaget framgångsbegrepp, men en raket det var det.
Dagens kristdemokrater har inte en partiledare som likt en Alf Svensson ensam kan att lyfta partiet. Om det inte sker ett mirakel, eller Moderata väljare anser att en stödröst på KD är en bra investering för en kommande Alliansregering, lär partiets dagar som riksdagsparti vara räknade.
KD har kommit i kläm i det nya politiska landskapet. Busch Thor har förgäves försökt att navigera både åt höger och i enstaka frågor åt vänster, försökt kombinera hårdare tag med en mjukare välfärdsretorik. Men ingenting har hjälpt. Till slut hade väljarna i stället svårt att veta vad KD stod för.
Inte ens debatten om bristerna i svensk sjukvård, och de växande vårdköerna, tycks ha gynnat KD. Samtidigt ska sjukvården bli KD:s huvudfråga i valet.
KD har många problem. Det största är kanske ändå det låga förtroendet hos väljarna i de frågor som ser ut att bli viktiga i valrörelsen.
Därför måste KD-krutet läggas på att snabbt skapa förtroende i sjukvårdsfrågor. Det borde inte vara en omöjlighet. När regeringen avskaffade kömiljarden började vårdköerna att växa, och har fortsatt att växa. 51 000 personer som fått vänta mer än 90 dagar på operation eller specialistbesök har blivit 94 000.
Det är inte en acceptabel utveckling, oavsett vad regeringen skyller på.
Kristdemokraterna balanserar inte bara på en, utan flera slaka linor. Riksdagsspärren på fyra procent är en, behovet av att synas en annan. Det sistnämnda kommer säkerligen Bert Karlsson att kunna hjälpa till med.
Frågan är bara om KD kommer att synas på rätt sätt, på ett sätt som kan locka väljare till partiet och rädda kvar KD i riksdagen.