Skellefteå har en vision; att vara en framsynt och jämställd tillväxtkommun, attraktiv att bo och verka i.
Tillväxtkommun? Ja, tack vare Northvolt. Framsynt? Det är lite mer tveksamt. Jämställd? Ännu lite mer tveksamt.
För två år sedan skrevs en blocköverskridande motion, socialdemokrater tillsammans med moderater. Småbarnsföräldrarna Emilia Hallin, Daniel Ådin, Micaela Löwenhöök och Andreas Löwenhöök, som alla är eller har varit högt uppsatta politiker inom respektive parti, ville att det skulle bli enklare att kombinera politiska uppdrag med ett fungerande familjeliv.
Ett av förslagen var barntillsyn efter halv fyra i samband med kommunfullmäktigesammanträden. Ett annat att göra det möjligt för tjänstgörande ledamot att lämna sammanträdet, utan att någon ersättare tas in, hämta barnen, återvända till sammanträdet och fortsätta sin tjänstgöring.
Herregud, tänker du kanske, de får väl fixa barnpassningen själva, som alla vi andra. Men så enkelt är det inte. För här handlar det om demokratins grundläggande förutsättningar. Om att kunna fullfölja ett politiskt uppdrag, att hårdraget slippa välja mellan demokrati och familjeliv.
Under tiden som motionen valsat runt i kommunhuset har Hallin, Ådin och två gånger Löwenhöök passerat det mest akuta stadiet som småbarnsföräldrar. Nuförtiden är en mer korrekt benämning föräldrar. Men det grundläggande problemet kvarstår. Barnen ska hämtas och lämnas, trots att de blivit två år äldre.
Utan att gå in på det finstilta så faller förslaget om att kunna lämna ett sammanträde och återinträda i tjänst. I kommunallagens femte kapitel 20 § står det att ”en ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av något annat hinder än jäv får därefter under samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdet.”
Det är dock, inom parentes, okej att gå på toaletten eller springa och köpa en kopp kaffe.
Då återstår bara förslaget om någon form av barnpassning efter halv fyra. Vilket majoriteten i kommunfullmäktige heller inte köpte.
Det här är en styvmoderligt behandlad motion. För viktig för att läggas till handlingarna utan ytterligare åtgärd, som det heter.
Kommunfullmäktiges presidium hänvisade under debatten bland annat till att det pågår en utredning som ska titta över fullmäktiges sätt att arbeta. Ett av många sätt att skjuta problemen framför sig. Frågan är om kommunens höga politiker och tjänstemän, som utrett frågan, ser de faktiska konsekvenserna av sitt handlande.
När det pratas om jämställdhet handlar det ofta om den mellan könen. Att män har möjligheter och förutsättningar som kvinnor inte har, i vissa fall tvärtom. Här handlar det om en annan sort jämställdhet. Om den mellan föräldrar med barn och utan, om den mellan föräldrar kontra icke-föräldrar. Allt utifrån ett demokratiskt perspektiv.
En perfekt fullmäktigeförsamling ska inte bara spegla ett valresultat på ett korrekt sätt, den ska också vara en spegelbild av samhället som vi lever i utifrån kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Eller som i det här aktuella fallet föräldraskap.
Det är mångfalden av tankar, förutsättningar, erfarenheter och idéer som gör besluten kloka, genomtänkta och framåtskridande. Vill Skellefteå vara en framsynt och jämställd tillväxtkommun, attraktiv att bo och verka i, gäller det att förvandla plakat och vackra formuleringar till konkret handling. Ingen ska behöva välja mellan demokrati och familjeliv.