LEDARE: Försvaret är inget att skämmas över

Det blev stor uppståndelse när det i förra veckan blev känt att Försvarsmakten inte skulle få delta vid nationaldagsfirandet på Gammliaområdet i Umeå. Firandet kommer nämligen att ha ett mångfaldstema, och kommunen och Västerbottens museum befarade att nya svenskar kunde ta illa vid sig av att se militärfordon på området.

Hur kom man då fram till det? Jo, ”det var en magkänsla”, förklarade programsamordnaren Lillemor Elfgren för Västerbottensnytt (10/04 2015).

Ingen hadegjort några försök att ta reda på hur de personer som antogs bli illa berörda såg på saken. Samtidigt behandlades Försvarsmakten som om dess arbete var något att skämmas över.

Själva motiveringen, och ställningstagandet i sig, har med rätta kritiserats från många håll. Försvarsmaktens informationsdirektör, Erik Lagersten, har på myndighetens officiella blogg (10/4 2015) beklagat beslutet. Arrangörerna sände ut den felaktiga signalen att Försvarsmakten skulle vara något som medborgarna bör frukta, menade Lagersten.

Och som Erik Helmerson konstaterar på Dagens Nyheters ledarblogg (10/4 2015) är det långt ifrån säkert att arrangörernas farhågor ens stämmer: ”En alternativ gissning skulle kunna vara att den som flytt undan terror och förtryck känner trygghet i att det nya landet har resurser att försvara sin frihet och demokrati.”

I missriktadvälvilja gav kommunen främlingsfientliga krafter underlag för fortsatt propaganda; ska vi svenskar inte ens få fira nationaldagen längre på grund av invandrarna?

Beslutet – som nu upphävs av ansvariga politiker – var uppenbarligen ett olycksfall i arbetet, men fadäsen säger samtidigt något viktigt om försvarets förändrade plats i samhället. I många stater i den fria världen skulle det vara helt otänkbart att symboliskt och rent bokstavligt prioritera bort den egna militären. Så agerar inte den som av bitter erfarenhet vet att friheten – både den egna och andras – måste kunna försvaras med vapenmakt.

Men om denegna försvarsförmågan pressas tillräckligt långt under isen – av regeringar av olika kulörer – kan det dock ligga nära till hands att glömma bort hur viktiga våra förband i själva verket är.

Tanken att försvaret är något i grunden ganska onödigt, som varken bör få ta plats eller kosta pengar, är livsfarlig. Den har redan tänkts alltför många gånger, och det är en lyx som Sverige inte längre kan kosta på sig.

Petter Bergner

I många stater i den fria världen skulle det vara helt otänkbart att symboliskt och rent bokstavligt prioritera bort den egna militären.