Den tidigare alliansregeringen tvingades möta återkommande anklagelser om att den var i färd med att slå armkrok med Sverigedemokraterna, för att bita sig fast vid makten. Men varje gång som "oroade" S-politiker förkunnade att de minsann visste hur opålitlig Fredrik Reinfeldt egentligen var, visade sig de borgerliga vara pålitliga.
Alliansen tänkte inte besudla borgerligheten genom att föra in SD i värmen. Inte ens om det kunde säkra ett mycket långt maktinnehav.
Vad Alliansen däremot kan klandras för är att ha gjort för lite för att förbättra integrationen. De inre gränserna till bostads- och arbetsmarknaden förblir stängda, samtidigt som fördelningen av asylsökande över landet är fortsatt skev och bostadsbrist råder.
Om integrationen inte förbättras kommer det även fortsättningsvis att finnas utrymme för politiker som hävdar att kranen måste stängas. Nyligen krävde miljöpartisten Bertil Torekull i en debattartikel i Expressen(5/4 2015) att invandringen tillfälligt ska stoppa. I mindre extrem form har motsvarande volymdiskussion förts även i andra sammanhang.
Den rödgröna regeringen måste nu bevisa att den kan hålla sig borta från det sluttande plan där integrationspolitiska frågor ges migrationspolitiska svar. Den måste också inse att integrationsutmaningarna inte kan mötas med S-märkta återställare.
I samhällsdebatten låter det ibland som om Sverige har ansträngt sig till det yttersta för att erbjuda människor på flykt en nystart på jordens solsida. Men det är inte sant. Svenska regeringar har i själva verket gjort mycket lite för att öppna upp de flaskhalsar, som gör att människor tvingas leva i trångboddhet och utanförskap.
Det finns tyvärr inget som tyder på att regeringen Löfven kommer att föreslå några reformer som kan slipa ner trösklarna till arbetsmarknaden, och få bostadsmarknaden att fungera som en marknad. Men de rödgröna kan och bör förmå de rika kommuner, som i dag tar emot få flyktingar, att hjälpa till.
Som forskare från Institutet för näringslivsforskning har konstaterat ( Dagens Industri31/1 2015) har integrationen bäst förutsättningar att lyckas i kommuner där arbetsmarknaden är stark. Översatt till västerbottniska förhållanden innebär detta att det är Skellefteå och Umeå, inte glesbygdskommunerna i inlandet, som borde välkomna fler flyktingar.
En rimligare fördelning av asylmottagandet över landet kommer inte att lösa alla problem. Däremot kan en sådan åtgärd vara ett bra första steg i väntan på en handlingskraftig regering, som inte bakbinds av lojalitetsband till protektionistiska intressegrupper. En regering som är beredd att lägga taktiska intressen åt sidan till förmån för en solidaritet som omfattar hela det nya Sverige.
Petter Bergner
Däremot kan en sådan åtgärd vara ett bra första steg i väntan på en handlingskraftig regering.