Den största skillnaden mellan Sverige och Finland är inte att vi ligger i olika ändar på skolrankningarna. Inte heller att vårt grannland har kört sin ekonomi i botten medan vi går starkare än någonsin ur lågkonjunkturen – något som debatteras dagligen inför det finska riksdagsvalet nu på söndag.
Den mentala gränsen mellan Sverige och Finland är 1 340 kilometer och går mellan Finland och Ryssland. Det är den som förklarar varför alla partier i Finland, utom Vänstern, är överens om att man under nästa mandatperiod ska satsa på både marinen och flygvapnet, trots stora offentliga sparpaket.
Lever du som granne med Ryssland har du krigen i ryggmärgen, plågsamt medveten om att Finland är sista utposten i väst, som en finsk politisk reporter uttrycker saken. Det är en position som finns i allas medvetande – särskilt efter att Vladimir Putin flyttade på Europas gränser i Ukraina – och ingen finsk politiker skulle komma på tanken att klassa försvaret som ett särintresse.
Därför är Finlands försvar inte i närheten av att vara lika nedbantat som det svenska och inget parti störtar ut från försvarsförhandlingarna. Det gäller inte minst nu när många är oroliga över den säkerhetspolitiska situationen. Det är ingen slump att Finland är den mest entusiastiska medlemmen i försvarssamarbetet med både Sverige och övriga nordiska länder.
Den krisinsikten – eller kanske snarare den geopolitiska insikten – har länge saknats i Sverige, även om det nordiska samarbetet tyder på en ökad medvetenhet om att Ryssland har förändrats. Östersjön är inte längre fredens hav, minns fjolårets ubåtsjakt, och Estlands huvudstad Tallinn ligger bara 38 mil från Stockholm.
Det är kortare än mellan Stockholm och Göteborg, och med tanke på att Putin så sent som i februari beskrevs som ett ”verkligt hot” mot de baltiska länderna borde närheten få försvarsminister Peter Hultqvist (S) att darra på manschetten. Särskilt eftersom försvarsexperten Johan Wiktorin nyligen varnade för att det på sikt kommer att bli strid mellan Ryssland och väst: ”Vi ligger där vi ligger. Skulle det uppstå en konflikt blir vi indragna på ett eller annat sätt” (Dagens Industri 12/4 2015).
Det påpekandet behöver inte göras i Finland, som till skillnad från Sverige aldrig har ifrågasatt sin geografiska hemvist. Försvaret har alltid varit territoriellt och den allmänna värnplikten är helig. Dessutom har man aldrig fullt ut litat på Ryssland, utan jobbar hårt för att värna grannsämjan med den ena handen, samtidigt som man markerar att försvarsberedskapen är god med den andra. Det kan liknas vid att hålla andan och hoppas på det bästa, samtidigt som man spänner musklerna så att ingen vågar mucka gräl.
Det är så vardagen ser ut när man befinner sig i en stormakts absoluta närhet och den 1 340 kilometer långa gränsen är ständigt mentalt närvarande, som en outtömlig källa till oro. Just därför är alla måna om att ha skiljelinjen kvar.
Susanne Nyström