Birgitta Ohlsson, Maria Arnholm eller Erik Ullenhag? Vem som än blir nästa partiledare tyder det mesta på att Folkpartiet kommer att få en mer vänsterliberal prägel efter Jan Björklund. Under det pågående landsmötet ska nytt partiprogram spikas, med frågor som a-kassan och ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.
Folkpartiets framtidsutsikter är troligtvis något som S-ledaren Stefan Löfven hade i åtanke när han nyligen gick ut och förklarade sig beredd att samarbeta över blockgränsen efter nästa val.
I det senaste numret av Fokus ägnas hela tio sidor åt Folkpartiet. Birgitta Ohlsson, presenterad som nästa partiledare, under rubriken ”Ordförande Ohlsson”, pryder tidskriftens framsida. I reportaget ges en snabb tillbakablick: Lars Leijonborgs uppgång vid valet 2002, densammes fall efter dataintrångsskandalen och vad många upplevde som ett överdrivet taktiserande i jakten på väljare. Björklunds era kommer att förknippas med skolpolitik, krav och borgerligt samarbete.
Fokus, likt många andra, skriver om konflikten mellan kravliberaler och socialliberaler. Motsättningen stämmer till viss del, men är en förenkling. I själva verket ser sig många, som förespråkar exempelvis tidigare betyg eller språkkrav för medborgarskap, som just socialliberaler som vill hjälpa dem som inte klarar sig. Att ställa krav är att bry sig, för att låna en tidigare FP-slogan.
Extra snurrigt blir det när Fokus i en faktaruta som förklarar varför Birgitta Ohlsson är socialliberal ger svaret ”Feminist, demokratiförkämpe och FRA-motståndare”. Det finns gott om liberaler som är allt det där, utan att vara socialliberaler. Flertalet FRA-motståndare är renläriga, statsskeptiska liberaler. Birgitta Ohlsson är själv ett bra bevis på att det går att vara både marknadsliberal, vegan och feminist.
Jämställdhetsminister Maria Arnholm var Bengt Westerbergs stabschef och en av arkitekterna bakom den första pappamånaden. Det finns både en och annan folkpartist som blickar tillbaks på Westerbergs tid och ser Arnholm som en favorit. Det har uppmärksammats att Birgitta Ohlsson fick flest personkryss, fler än Björklund, Arnholm och Ullenhag, i partiets provval i Stockholm. Det brukar hon få; Stockholm är hennes politiska hemmaplan.
Partiledarstriden, om det alls uppstår en strid, kommer att handla mer om profilfrågor än skillnader. Det blir en liberal som inte ser staten som fiende, en feminist och en kvinna. Ett efterlängtat partiledarbyte för många liberaler, och säkert även för Stefan Löfven.