För lite mer än tio år sedan ändrades kommunallagen. Kommunerna gavs rätt att ge invånarna möjlighet att lämna in medborgarförslag.
201 av 290 kommuner, samt nio av 20 landsting och regioner, har infört sådana, enligt den senaste kartläggningen (2012).
Det finns i dag runt om i Sverige en mängd projekt som syftar till att fördjupa demokratin, som vill ge medborgaren en röst. Här i Skellefteå kan den omfattande medborgardialogen kring det nya kulturhuset tjäna som ett gott exempel. Samtidigt måste man vara medveten om att inget annat demokratiskt verktyg (mellan valen) har samma genomslagskraft, legala status och möjlighet till inflytande som just ett medborgarförslag.
Så hur har då Skellefteborna utnyttjat möjligheten att göra sin röst hörd?
Bättre och bättre år för år skulle man kunna säga. 2011 lämnades 22 medborgarförslag in, förra året var de 207. Det visar en sammanställning som Norran gjort (20/1 2014).
Några förslag har gått igenom, skridskobanan på Nordanå och utsmyckningen av Åsellsfastigheten, för att nämna några. Flertalet har inte gjort det, men ett medborgarförslag tvingar politikerna att ta ställning, för eller emot.
Finns det några möjligheter att utveckla medborgarförslagen och processen kring dem?
I några kommuner har medborgarna kunnat rösta om förslagen. En annan tanke är att den som lämnat in förslaget ges möjlighet att i kommunfullmäktige – naturligtvis utanför protokollet – presentera och argumentera för sitt förslag. Alla idéer som kan stärka den lokala demokratin är välkomna i ett samhälle där antalet förtroendevalda minskat drastiskt alltsedan kommunsammanslagningarna och där avståndet mellan de förtroendevalda och väljarna tenderar att öka.
Samtidigt medför ett medborgarförslag alltid ett visst merarbete för kommunen. Det ska registreras, ärendet ska granskas och det blir ytterligare en punkt på en förmodligen redan lång lista av ärenden på ett fullmäktigemöte. I Umeå pågår diskussioner om att inte längre uppmuntra medborgarförslag, de tar för mycket av kommunens resurser. I Mellerud skickade en och samma person in över 100 förslag samma år, vilket fick kommunen att avskaffa systemet. För att några år senare åter börja använda sig av det.
Det där med demokrati är varken lätt eller självklart. Demokrati kostar pengar och resurser, och det måste den få göra. Så här avslutningsvis skulle jag vilja uppmana Skellefteborna att fortsätta skicka in medborgarförslag. Ju fler röster som blir hörda i en kommun desto bättre är det.