Demoskop gör det, liksom Novus, Sifo, Skop och Ipsos,
Opinionsmätningarna har blivit så många. Partiernas upp- och nedgångar noteras pliktskyldigast. Det finns dock två mätningar med tyngd: Svensk väljaropinion (som väger samman ovan nämnda mätningar) och Statistiska centralbyrån.
Efter en turbulent tid i svensk politik – med nedröstad budget och decemberöverenskommelsen – ökar gapet blocken emellan, enligt Svensk väljaropinion senaste index. Regeringspartierna ökar marginellt, de borgerliga partierna minskar marginellt, utom Kristdemokraterna, som ändå ligger kvar under riksdagsspärren.
Statsminister Stefan Löfvens (S) verbala vilja att nå breda uppgörelser i sakpolitiska frågor har uppenbarligen gjort ett visst av- och intryck. Men hur det är med viljan till blocköverskridande uppgörelser i realiteten, när det handlar om att ge och ta och kompromissa, återstår att se.
En politiskt händelserik vecka har passerat. Sverigedemokraterna har bytt partisekreterare och partiledaren Jimmie Åkesson förlängt sin sjukskrivning för utbrändhet. KD-ledaren Göran Hägglund har avgått och det mullras inom Folkpartiet, både kring partiledaren Jan Björklund och förslaget till ny integrationspolitik.
Med Göran Hägglund självdegraderad till före detta partiledare ligger spelplanen nu öppen för en falangstrid. Den växande värdekonservativa linjen representeras av bland andra ungdomsförbundsordföranden Sara Skyttedal och Ebba Busch Thor, kommunalråd i Uppsala och medlem i partistyrelsen. Väljer KD däremot att gå i Hägglunds fotspår är partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson ett tänkbart namn. Vem det än blir kan hon/han få svårt att hålla ihop partiet.
Samtidigt innebär alltid ett partiledarbyte möjlighet till förnyelse och att locka nya väljare.
Sverigedemokraterna fortsätter att putsa på fasaden. Bytet på partisekreterarposten är en indikation på att partiledningen tröttnat på Björn Söders ur munnen hoppande grodor, nu senast handlade det om att judar och samer inte skulle vara svenskar. För tio år sedan hade ett sådant uttalande om inte välkomnats så i varje fall accepterats, men det gör det inte längre.
Den stora frågan är dock om partiledaren Jimmie Åkesson kommer tillbaka till politiken.
Om inte är det ett stort avbräck för SD.
Utan röstmagneten Åkesson är det frågan hur länge medlemmar och sympatisörer nöjer sig med att vara tredje största parti och samtidigt inte få något reellt inflytande över den fråga som överskuggar alla andra – invandringspolitiken.