Den rumänska huvudstaden Bukarest befinner sig i ett sommarmatt juli. Utanför Rumäniens parlament, tillika den forna diktatorn Nicolae Ceaușescus tidigare palats, vajar den blå EU-flaggan. Rumänien firar snart tio år som EU-medlemmar och i de östra delarna av Europa är den historiska ödmjukheten stor. Omkring tusen personer dog i samband med den våldsamma revolutionen 1989. Miljontals människor levde i decennier i en hårdhänt diktatur.
Efter Brexit-omröstningen besökte den amerikanska utrikesministern John Kerry nyligen Europas huvudstad Bryssel. I avsaknad av europeiskt ledarskap var den amerikanska statsmannen tydlig. Hans budskap till de som tvivlar var att EU-samarbetet obestridligt har inneburit ”förbättrad tillväxt och levnadsstandard, sjukvårdssystem, ökade möjligheter att studera och förbättrade rättigheter i hela Europa.”
Det var symboliskt viktigt att USA kom till undsättning när den europeiska lillebrodern genomgår en ofrivillig och smärtsam skilsmässa. Det finns en uppenbar risk att bilden av ett sammanfallande Europa sätter sig, vilket kan få långtgående politiska konsekvenser.
Sanningen är i själva verket att när de bångstyriga britterna beslutat sig för att lämna unionen finns det andra länder som knackar på dörren och vill in.
Fem kandidatländer är i förhandlingar till att bli medlemmar. Albanien, Serbien, Makedonien, Montenegro och Turkiet är alla intresserade av att bli en del av den europeiska gemenskapen. Bosnien och Hercegovina samt Kosovo har blivit lovade EU-medlemskap när de uppfyller kraven.
Det är givetvis ingen tillfällighet att EU:s expansion sker i öst. Det är lätt att glömma att stora delar av Europa består av många unga demokratier. Den stora utvidgningen i det forna östblocket har gett miljontals människor möjlighet att resa, studera och åtnjuta rättigheter som tidigare var otänkbara.
Efter Brexithar spaltkilometer ägnats åt David Camerons taktiska misstag att utlysa en folkomröstning. Beslutet blev också den dittills framgångsrike premiärministerns fall. Det är kanske svårt för äldre högmodiga demokratier som sedan länge har en avsevärt hög levnadsstandard att förstå vilken ansträngning demokrati och politisk frihet är.
Vi har hört det till leda: EU är världens största fredsprojekt. Det är en politisk ambition för alla som vill lämna tanken på ett Europa av misstro och konflikt bakom sig. Den ambitionen är i allra högsta grad levande i ett land som Rumänien, precis som i de länder som nu vill ta steget in i unionen.
Men ingen kan leva på gamla meriter. Medan Europa fortfarande läker sår från fornstora dagar finns det regioner som hungrar efter att vara världens centrum.
Utveckling i EU blir det medlemsstaterna gör det till. Framtiden är alltid ett förhandlingsprojekt där den som mest ihärdigt hävdar sin rätt går vinnande ur striden. Att hävda att Europasamarbete inte längre är aktuellt är att se på världen med endast ena ögat. Samarbete är vägen framåt och då är EU det bästa vi har.
Tove Mellgren