Var det Uppenbarelseboken som inspirerade Storbritanniens och Frankrikes inrikesministrar till bibliska övertoner i sin gemensamma debattartikel i brittiska The Telegraph?
”Våra gator är inte gjorda av guld”, skrev Theresa May och Bernard Cazeneuve i sin iver att varna människor som riskerar sina liv under flykten till Europa.
Det är onekligen inte den heliga staden som möter de omkring 3 000 migranter som väntar vid mynningen till tunneln under Engelska kanalen.
Brittiska inrikesministeriet uppskattar att närmare 40 000 människor har försökt fly genom vattendraget mellan Storbritannien och Frankrike under det senaste året. De senaste månaderna har situationen förvärrats. Migranter gömmer sig under bussar och lastbilar. Några dör längs vägen. Andra blir påkomna, fängslas och skickas tillbaka.
Premiärminister David Cameron lovade kraftigare tag mot migranterna i ett tal förra veckan och har avsatt stora summor för att förstärka de säkerhetsstängsel som finns vid kanalen. Återigen byggs murar i Europa.
Bulgarien och Grekland har byggt taggtrådsstängsel längs gränsen mot Turkiet för att stoppa flyktingar från det krigsdrabbade Syrien. De spanska exklaverna Ceuta och Melilla, EU:s enda landgräns mot Afrika, är utrustade med rörelsedetektorer, vakttorn och högteknologiska galler. Ändå försöker tusentals migranter korsa gränsen varje år.
”Det var inte länge sedan vi raserade murar i Europa”, sa en taleskvinna för EU-kommissionen när Ungern i juni beslutade att bygga nya stängsel mot grannlandet Serbien. Samtidigt som Serbien förhandlar om ett eventuellt framtida EU-medlemskap, förses EU:s yttre gräns med militära vaktposter.
Det ökade fokuset på migranter märks även i folkopinionen. Enligt senaste Europabarometern anser EU-invånarna att invandringen är den viktigaste politiska frågan. Över hälften är negativt inställda till utomeuropeisk immigration.
När medborgarna borde vara bekymrade över en svag ekonomisk återhämtning, riktas udden i stället mot människor som med stor möda försöker ta sig hit.
I denna uppiskade nationalistiska stämning kan Ungerns premiärminister Viktor Orban obehindrat utse invandrare till syndabockar och vägra flyktingar rätt till asylprövning. Och ironiskt nog är det samma EU-fientliga krafter som motsätter sig mångkulturalism som ropar på Bryssel för hjälp med en migration de upplever är för stor.
Den europeiska oförmågan att hantera flyktingsituationen bygger inte bara murar mot EU:s grannar, utan också mellan medlemsländer. Friktionen mellan Storbritannien och Frankrike är bara början. Ännu fler inomeuropeiska dispyter om ansvarsfördelningen väntar om situationen förvärras.
Vi har inga guldprydda gator i Europa, men det finns ett gemensamt politiskt projekt och en idé om att öppna gränser skapar välstånd. Den värdegrunden måste förstärkas när nationalistiska krafter mobiliserar. Det behövs krafttag mot populistiska politiker, snarare än mot utsatta migranter.
Tove Mellgren