Coloured pencils are displayed next to candles, as people pay tribute to the victims of the attack at the Charlie Hebdo newspaper in Paris, at the French Embassy, in Helsinki, Finland, Thursday, Jan. 8, 2015. Gunmen stormed the offices of the French satirical weekly newspaper Wednesday leaving twelve dead and several persons injured. (AP Photo/Lehtikuva, Jussi Nukari) FINLAND OUT
Plötsligt var det tidningen på all världens läppar. Från att ha tryckts i blygsamma 30 000 exemplar fick franska satirtidningen Charlie Hebdo hux flux en mångmiljonupplaga.
Det självklara borde egentligen inte behöva tillfogas texten, men för att undanröja alla möjligheter till missförstånd: Vi måste stå upp för och värna den yttrandefrihet som gör att vi kan uttrycka vår åsikt. Eller för att använda Expressens chefredaktör Thomas Mattssons ord: ”Det är en viktig del av vår pressfrihetstradition att man får uttrycka också det som folk kan ta anstöt av.”
Med det sagt till frågan: Vad är yttrandefrihet och vad är ren provokation?
Att avhandla det på 2 500 tecken torde vara snudd på omöjligt. Nyanserna i skärningspunkten däremellan är inte bara svåra, de är också otaliga. Det som av några upplevs som provocerande var kanske inte alls menat att provocera.
Charlie Hebdo har gjort provokationen till skön konst. Man slår åt höger och vänster, uppåt och neråt, mot adel, präster, borgare och bönder, alla som de tycker gjort sig förtjänta ”belönas” med en kommentar i ord och bild. Ibland är teckningarna briljanta, då och då är de rätt smaklösa.
I Sverige har medierna stått upp för yttrandefrihet, pressfrihet och demokrati på olika sätt. Dagen efter terrorattacken i Paris hade Expressen ägnat stora delar av tidningen åt händelsen, publicistiskt tyckande i skön förening med stringent nyhetsvärdering. Det är bara att beundra deras arbete. Andra tidningen hade nöjt sig med att publicera satirtidskriftens teckningar, eller egna.
Bilder av profeten Muhammed är provocerande för troende muslimer. Gång på gång har de tjänat som förevändning för extremt våld. I delar av världen är den västerländska synen på yttrandefrihet svårsmält. Men samtidigt är den som inte har rätten att provocera inte fri att yttra sig.
I Skellefteå vill stadsbiblioteket göra sitt för yttrandefriheten genom att försöka få tag på ett nummer av engelskspråkiga utgåvan av Charlie Hebdo för utlåning. Många av stadens muslimer kommer att bli provocerade, andra kränkta.
Det är viktigt att på olika sätt värna yttrandefriheten, även att som biblioteket fysiskt göra den möjlig, det har Sverige varit måttligt duktiga på genom åren. Samtidigt finns det ingen större anledning att provocera för provokationens skull.
Skillnaden mellan att värna yttrandefriheten och provokation är kanske skillnaden mellan att ta en ”helårsprenumeration” på Charlie Hebdo och försöka få tag på ett nummer för att ”det är en högst aktuell tidskrift utifrån nutidens händelser”, som bibliotekschefen Mikke Ejrevi säger.