Skellefteå har historiskt sätt uppfattats som en ganska trygg kommun.
I jämförelse med andra kommuner hamnar Skellefteå fortfarande relativt bra till vad gäller antalet våldsbrott, personskador, bränder och stölder per tusen invånare. Men det finns tecken på att denna trygghet håller på att förändras.
Det senaste halvåret har det rapporterats om överfallsvåldtäkter, mord, knarkuppgörelser, flera fall av misshandel, överfall och andra våldsbrott.
Det har också konstaterats att poliserna är för få och om en krisande deltidsräddningstjänst.
Enligt SCB:s medborgarundersökning skattar Skellefteborna tryggheten lägre nu. Skellefteå upplevs helt enkelt mindre tryggt än tidigare.
Känslan av otrygghet kan öka även om brottsligheten minskar. Men att fler känner rädsla för att bli misshandlad eller våldtagen, för inbrott eller skadegörelse i hemmet, eller oro för att räddningstjänsten inte hinner fram när de behövs är oacceptabelt.
Trygghet förknippas ofta med de resurser och det arbete som utförs av blåljusmyndigheterna.
Men arbetet för en tryggare kommun omfattar mer än polis och räddningstjänst.
Tillsammans med polisen har ett gediget arbete genomförts i Skellefteå med trygghetsvandringar på platser som upplevts otrygga. Översyn av belysning, skuggor och buskage har resulterat i flertalet åtgärder för att öka tryggheten för de människor som rör sig där.
Men det räcker inte.
Dessutom är dessa insatser ofta fokuserade till de centrala delarna och motverkar därmed inte den rädsla och den otrygghet som finns utanför själva stadskärnan.
Moderaternas Micaela Löwenhöök har efterlyst en politisk vilja och proaktiva insatser för att stärka trygghetsarbetet i Skellefteå med omnejd. Hon har en poäng.
Frågan är inte om Skellefteå är tryggare än andra kommuner.
Frågan är om Skellefteå upplevs som tryggt för de som bor här. Svaret, enligt medborgarna är: mindre och mindre tryggt.
Visst behövs det fler poliser och lagar som gör det enklare att lagföra dem som begår brott. Det behövs också en räddningstjänst med resurser att rädda.
Men trygghet handlar också om genomtänkta politiska beslut på lokal nivå. Med tanke på de om- och nybyggnationer som kommunen står inför finns stora möjligheter att tänka om och nytt vad gäller tryggheten i centrum.
Men otrygghet finns inte bara centralt. Tvärtom, inbrott och stölder på landsbygden riskerar att öka. De organiserade ligorna blir fler samtidigt som belysningen minskar. Trygghetsinsatserna på landsbygden är dock långt ifrån tydliga. Det är synd med tanke på att hälften av kommunens invånare bor utanför centralorten.
Bilden av Norrland, och Skellefteå, som en trygg plats – oavsett om du bor i staden eller på landsbygd – är väl värd att bevara.
Därför är det viktigt att agera i tid.