I Christer Nyströms film om Botniabanan säger Göran Persson (S), som då var statsminister, ungefär så här: Blir det ingen Botniabana blir det ingen utveckling i Norrland.
Han drömde om att bli den som fick ta det första spadtaget på Norrbotniabanan.
Nu blev det inte så. Åren gick och Göran Persson avgick. Det blev i stället Stefan Löfven, hans efterträdare på posten som socialdemokratisk statsminister, som utrustad med en grävskopa tog det första symboliska spadtaget på Norrbotniabanan, som egentligen var en första skopa sand på en ersättningsväg till Försvarsmakten.
Statsministerns spadtag är med andra ord inte projektens byggstart. Trafikverket har en hel del som måste göras innan de stora entreprenaderna kan dra igång: förutom en ny väg åt Försvarsmakten behöver kraftledningar flyttas, fältundersökningar göras och miljötillstånd anskaffas.
Men ett vallöfte är ett vallöfte, och har man lovat så har man lovat.
Statsminister Löfvens löfte om att bygget av Norrbotniabanan skulle påbörjas inom mandatperioden, om Socialdemokraterna vann valet 2014, kan därmed sägas vara med tveksamhet uppfyllt, lite mer än två veckor innan valdagen. Eller som projektledaren Marie Eriksson säger till länskollegan Västerbottens-Kuriren (20/8 2018): Spadtaget handlar om att uppmärksamma att projektet finns med i den nationella planen.
Precis som sin företrädare uppehöll sig Stefan Löfven vid järnvägens betydelse för Norrland, Sverige och för Europa. Han kunde precis som Göran Persson ha sagt att utan Norrbotniabanan så blir det ingen utveckling i Norrland. Det gjorde han inte. Men det var andemeningen.
Det har han alldeles rätt i, statsministern.
Äntligen är spaden satt i jorden. Efterlängtat.
Norrbotniabanans betydelse för norra Sverige går knappast att överskatta. Säkrare och snabbare godstransporter ger näringslivet bättre förutsättningar, snabbare persontransporter ger viktig regionförstoring med bättre möjligheter till arbets- och studiependling. När hela banan är färdig beräknas det att 44 persontåg och 22 godståg kommer att färdas på sträckan varje dygn.
Men allt det där har ju Norran skrivit om så många gånger …
Det är oerhört glädjande att bygget av Norrbotniabanan äntligen kommit igång. Men mycket återstår. Till exempel har Trafikverket inte säkrat att de kan använda stora delar av marken där järnvägen ska gå, eftersom detaljplanen inte vunnit laga kraft. Första delsträckan, den mellan Umeå och Dåva, är överklagad till regeringen.
När Botniabanan byggdes var det avstigning för samtliga passagerare i Umeå. Det skulle dröja nästan tio år innan början på en fortsättning kunde skönjas.
Däri ligger ett av de största problemen med projektet Norrbotniabanan som den ser ut just nu. Av sammanlagt 27 mil järnväg som planeras, kuststräckan mellan Umeå och Luleå, är det bara sträckan Umeå–Skellefteå som i ett första skede ska byggas. Det finns ingen plan för när fortsättningen från Skellefteå och vidare norrut ska vara klar, men inte före 2030 enligt Trafikverket.
Ska man vara riktigt ärligt så är inte ens hela sträckan Umeå–Skellefteå finansierad. Pengarna lär enligt beräkningar ta slut någonstans i höjd med Robertsfors. Men som infrastrukturminister Tomas Enbroth sa: Är det någonting som påbörjas, så ska det också slutföras, det är en av mina principer.
Det är bara att hoppas på att kommande infrastrukturministrar delar hans uppfattning.