Det är stor skillnad på att vilja och på att kunna. Regeringen vill att Sverige ska ha lägst arbetslöshet av alla EU-länder redan om fem år, 2020.
Låg arbetslöshet gör inte ont. I varje fall inte i ett land som Sverige med sina stolta traditioner vad gäller just arbetslösheten. En och annan direktör, både i privat och i offentlig sektor, kan förvisso ha invändningar, att låg arbetslöshet riskerar att skapa bristyrken som i sin tur skapar en lönekarusell, och försämrad konkurrenskraft, men i princip: låg arbetslöshet gör inte ont, det är hög arbetslöshet som gör det.
I och med det så borde varje ansvarstagande regering underlätta för företagen att anställa, till exempel genom att göra det billigare, minska på regelkrånglet. Den nuvarande S- och MP-regeringen tycka vilja göra tvärtom. Företagarna som är Sveriges största företagarorganisation rasar. Det gör också Almega som är Sveriges största arbetsgivar- och branschorganisation för tjänsteföretag. Partsinlagor, naturligtvis, men tonläger är ovanligt högt den här gången, besvikelsen är stor.
– Den här budgeten innebär att vi nu börjar leverera på de vallöften vi ställde ut i valrörelsen, sa finansminister Magdalena Andersson (S) när hon presenterade regeringens förslag till budget.
Om priset för att börja leverera de vallöften som ställdes ut i valrörelsen (och ta tillbaka de redan svikna) är att göra de jobbskapande företagarna på dåligt humör riskerar det här att bli en pyrrhusseger, en dyrköpt seger. För om företagarna tycker att det blir för dyrt och/eller krångligt att anställa, vem ska då gör det? Regeringens så kallade näringspolitiska offensiv får företagarna själva betala genom höjda skatter och avgifter.
Men om det finns tveksamheter på inkomstsidan, finns det många ljusglimtar och klart lysande guldstjärnor på utgiftssidan. Medan den förra borgerliga regeringen (läs Moderaterna) putsade på arbetslinjen så att den blev skinande blank, glömde man bort en av politikens viktigaste insikter: att politikens fokus inte bara ska vara jobbtillväxt, den ska också göra tillvaron dräglig för de som blivit arbetslösa eller på annat sätt hamnat svårigheter. Höjningen av a-kassan är en reform som borde ha gjorts för länge, länge sedan. Att underhållsstödet höjs är också bra.
Socialdemokraterna vrider med den här budgeten tillbaka klockan x antal år. Det där med jobbpolitik har märkligt nog aldrig varit arbetarrörelsens – dit socialdemokratin hör – starkaste sida. Det bästa för Sverige hade varit en regering som klarat av att kombinera en stark jobbpolitik med ett lika stort och starkt socialt patos. Men var finns den regeringen att finna i dag?