Varje dag firar marknadsekonomin nya triumfer. Foto: Steven Senne/AP Photo/TT
Världen har aldrig varit rikare än i dag.
Andelen av jordens befolkning som lever i extrem fattigdom – på mindre än 17 svenska kronor om dagen – är för första gången under tio procent.
Världsbankens nya statistikbekräftar att världens ekonomiska standard rör sig åt rätt håll. Bara sedan 2012 har 200 miljoner lyfts ur extrem fattigdom. De senaste tre åren har alltså en befolkning motsvarade två och ett halvt Tyskland fått bättre förutsättningar att äta sig mätta.
Fattigdomsreduceringen är en ihållande trend sedan ett kvarts sekel. De främsta orsakerna är utvecklingsländernas tillväxt och globala investeringar i utbildning och hälsa. FN:s mål att utrota den extrema fattigdomen innan 2030 är faktiskt inom räckhåll.
Välståndsökningen i flera afrikanska länder sker från ytterst låga nivåer, men varje dag firar marknadsekonomin triumfer.
”Det är en bra tid för att vara pessimist. IS, Krim, Gaza, Burma, ebola, skolskjutningar, gruppvåldtäkter, hustrumisshandel och polisvåld – vem kan undvika känslan av att världen faller samman?”, frågade utvecklingsforskarna Steven Pinker och Andrew Mack i den amerikanska nättidskriften Slatei vintras.
Samtidigt visade de hur deras känsla inte stämde överens med verkligheten. Världen har blivit en väsentligt bättre plats sedan kommunismens fall, både materiellt och demokratiskt. Aldrig förr har skillnaden mellan hur många som lever i demokratiska och auktoritära länder varit så stor. Andelen despoter som mördar sin egen befolkning – baserat på etnicitet, religion eller klass – är historiskt låg.
Sett till de senaste sju åren har antalet våldsamma konflikter ökat. Ökningen är den kraftigaste sedan 1960-talet, men antalet döda är lägre jämfört med 1970- och 1980-talen. Därtill minskar det dödliga våldet i hela västvärlden: Av 88 länder med tillförlitlig statistik har 67 haft färre mord sedan millennieskiftet.
Den amerikanska statsvetaren Francis Fukuyama, som 1992 talade om ”historiens slut”, används ofta som ett skräckexempel på hur världssamfundet varit naivt inför framväxten av al-Qaida och IS. Den framtidsoptimism som Fukuyama gav uttryck för syftade dock aldrig på avsaknaden av nya fiender, utan på hur en tydlig idé om ökad individuell frihet gör världen till en bättre plats.
Kriget mot den islamistiska terrorn är den konflikt som definierar vår tidsålder. En rikare och mer demokratisk värld saknar inte hotbilder. Och paradoxalt nog lär den generella välståndsökningen förstärka migrationsströmmarna till Europa, vilket EU måste ha en gemensam strategi för att hantera.
För snart 25 år senare börjar Fukuyama få rätt.
Bara i år har 530 000 migranter och flyktingar tagit sig till Europa över Medelhavet. 2000-talets folkvandringar är inte resultatet av en värld som faller samman – utan rörelsen som uppstår när fler människor får råd att våga drömma om en tillvaro bortom krig, diktatur och religiöst förtryck.
Lars Kriss