”Ja – den europeiska kommissionen vill utöka sin makt. Ja – det är en icke vald institution. Och jag vill inte att kommissionen ökar sin makt: Nej, nej, nej!”
Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher var en frän kritiker av Bryssel. Hennes legendariska anförandei oktober 1990 definierade Tories förhållningssätt till EU i en fråga: ”Vad är poängen med att bli vald om man bara lämnar över pundet och parlamentets makt?”
Storbritannien är fortfarande ett utpräglat klassamhälle. Specerihandlardottern Thatcher kom från den strävande medelklassen, men har ändå blivit symbolen för det brittiska samhälle där makt är något man föds till. De privilegierade positionerna är inget Storbritanniens privatskoleutbildade lagstiftare släpper ifrån sig i onödan, eller ens ifrågasätter.
Försvaret av gamla privilegier förklarar varför konservativa Torypartiet är ett i grunden EU-skeptiskt parti. Argumenten för Brexit vid Tories kongress i Manchester för en tid sedan påminde om Thatchers kritik av kommissionen: Britterna har inte fått säga sitt om vilket Europa det är man ska tillhöra och EU:s institutioner utvecklas i odemokratisk riktning.
Vi känner igen resonemanget från andra europeiska missnöjespartier, men i Storbritannien har EU-motståndet delvis sina rötter i en annan samhällsklass. London är Europas finanshuvudstad och en global nod. Samtidigt finns inget enat näringsliv som helhjärtat stödjer det brittiska medlemskapet. Om Tories euroskeptiker lyckas liera sig med UKIP:s väljare i mellersta England lär Storbritannien som första land lämna unionen.
När Nigel Evans, tidigare vice talman för det brittiska underhuset och vice ordförande för Tories, besökte den liberala tankesmedjan Timbro för ett samtal om Brexits sannolikhet, återkom han vid flera tillfällen till en sak: Beskrivningen av David Cameron som en Lucky general – med egen majoritet i parlamentet sedan valet i maj.
Fallande världsmarknadspriser på olja, en pånyttfödd diskussion om gränsskydd som en följd av flyktingströmmarna och valet av EU-kritikern Jeremy Corbyn till ny ledare för Labour, är faktorer som gör att Cameron kan vara extra tuff i förhandlingarna med EU, inför den utlovande folkomröstningen senast 2017.
Det saknas inte risker med ett brittiskt EU-utträde. Vänstertidningen Guardianhar beskrivit hur ekonomin spås krympa med två procent av BNP och framväxten av nya jobb lär bromsa in. Cameron föredrar också att Storbritannien stannar kvar i EU efter att ha fått medlemskapet omförhandlat, men hans position kommer inte att försvagas vid ett utträde.
Tvärtom hyllas Cameron för initiativet om en folkomröstning av den stora andel konservativa som föredrar ett handelsblock framför en politisk union. Eller som Nigel Evans beskriver de brittiska kraven på EU: ”Brexit handlar om mer än att behålla vår pint och drottning Elizabeth på frimärkena.”
Lars Kriss