Om DÖ ska kunna skrotas måste partierna vara beredda att finna lösningar över blockgränserna. Foto: TT
Missnöjet med Decemberöverenskommelsen (DÖ) fortsätter att spira bland allianspartiernas väljare och medlemmar.
I förra veckan meddelade Skellefteås oppositionsråd Andreas Löwenhöök (M) att Moderaterna i Skellefteå ställer upp bakom partiledningen och DÖ.
Många partidistrikt och lokalavdelningar kommer sannolikt att formulera motsvarande lojalitetsförklaringar.
Men att överenskommelsen ska hålla fram till valdagen 2022, som de inblandade partierna faktiskt har kommit överens om, börjar framstå som osannolikt.
Redan när överenskommelsen slöts stod det klart att DÖ var en nödlösning, som ur demokratisynpunkt var tveksam. Bakom allt fagert tal om vikten av att ta ansvar dolde sig det faktum att oppositionspartierna klippte av sina egna vingar och lät en regeringen som saknade tillräckligt stöd i riksdagen regera vidare.
Dessutom stärktes regeringens makt på riksdagens bekostnad. Styrkeförhållandena i riksdagen skulle endast i viss mening vara avgörande för vilken budget som röstades igenom.
Att DÖ-motståndet nu växer i styrka inom delar av borgerligheten framstår, mot en sådan bakgrund, som fullt naturligt. Och de rödgröna gräsrötterna skulle vara minst lika missnöjda om rollerna vore ombytta. Tro inget annat.
En överenskommelse som alla inblandade parter talar om som det ”minst dåliga alternativet” bör rimligen inte ses som en permanent lösning. Visst går det att skrota Decemberöverenskommelsen, men formerna för uppbrottet kan bli helt avgörande för den fortsatta utvecklingen.
Om uppgörelsen bryts i osämja, som en konsekvens av att det interna tycket mot Alliansens partiledare blir för starkt, skulle detta effektivt blockera alla möjligheter att bygga nya samarbeten och ett mer konstruktivt politiskt klimat.
Därmed skulle också möjligheterna att komma vidare i regeringsfrågan vara som bortblåsta. Och även med de bästa intentioner skulle Alliansen riskera att hamna i mycket dåligt sällskap.
Det vore betydligt bättre om de partier som står bakom Decemberöverenskommelsen kunde enas om att upphäva den i god tid före valet 2018. Budskapet till väljarna bör vara att en ny medvetenhet om att även blockgränser kan brytas har mognat fram, och att alla inser att Sverige måste regeras hur väljarna än röstar.
Att erkänna detta och dra de praktiska konsekvenserna av dessa insikter vore – i ordets rätta bemärkelse – ansvarsfullt.
De rödgröna gräsrötterna skulle vara minst lika missnöjda om rollerna vore ombytta.