David Goldman/AP Photo/TT
Förra våren nekade Trollhättans kommun en man anställning eftersom han inte skakade hand med en kvinnlig arbetsledare. I vintras förvägrades en kvinna vård därför att hon inte ville hälsa den manlige läkaren med ett handslag. Och nu har en professor i ekonomi på Högskolan i Gävle nämnt i en intervju att inte heller han hälsar på kvinnor genom att ta i hand. I samtliga fall handlade det om muslimer, och i samtliga fall har deras underlåtande att ta i hand gett upphov till het debatt.
Det är oklart hur gammal seden att skaka hand är, och varifrån den kommer. De flesta forskare är dock överens om att handhälsningen från början var ett sätt att visa att man kom obeväpnad, och att det är därifrån den har utvecklats till den allmänna vänlighetsgest som den i dag är.
Om den professor som nu är på tapeten vägrade att alls hälsa på kvinnor så skulle det vara en sak. Men hans arbetsgivare säger sig inte ens ha lagt märke till professorns inställning till handhälsningar. På arbetsplatsen är det nämligen ingen som tar i hand, där säger man bara hej.
Just ett enkelt hej och ett leende är också det allra vanligaste sättet att hälsa i Sverige. Handskakning används i mer formella sammanhang, men det finns många människor som inte någonsin vill skaka hand med någon.
Social fobi, bakterieskräck, svår handsvett, eksem, anledningarna kan vara många.
Inom alla de stora världsreligionerna, inklusive kristendomen, finns dessutom män och kvinnor som tolkar sin tro som att de inte bör vidröra främmande personer av motsatt kön.
De som inte vill ta i hand kan i stället hälsa genom att lägga handen över bröstet, föra samman handflatorna och buga lätt, nicka och le, eller något annat som kommunicerar samma budskap som handhälsningen.
Det väsentliga är nämligen inte den fysiska akten av händer som omsluter varandra, utan vad den symboliserar: ett erkännande av en annan människas existens, och en hedersbetygelse.
Att människor har olika sätt att hälsa på andra är ingenting att uppröras över, men när det handlar om muslimer är det som att mångas vrede inte vet några gränser. Man kan till exempel undra om debattören Carl Hamilton, som för några år sedan slet åt sig en muslimsk kvinnas hand fastän hon gjort klart att hon hade ett annat sätt att hälsa, även skulle tvinga sig på en nunna?
Ett är dock klart, och det är att den som retar sig på att en hedersbetygelse inte specifikt tar sig uttryck i en handskakning helt har missat vad denna handskakning faktiskt går ut på.
Lisa Magnusson