Landstingsdirektören Anders Sylvan var noga med att poängtera att det inte finns några ambitioner att minska antalet vårdplatser. Foto: Jeanette Lövgren
Västerbotten ska ha tre akut- och länsdelssjukhus.
Det har bland andra landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S) slagit fast vid åtskilliga tillfällen i en mängd olika sammanhang.
Men hans löften har med tiden blivit lika skamfilade som lasarettet i Skellefteå. Byggnader med 50 år eller mer på nacken som sett sina bästa dagar, det har lappats och lagats och i takt med att verksamheter gått förlorade och vårdplatser försvunnit har oron för en nedläggning tilltagit.
Men på torsdagen kom landstinget med glädjande besked. Bakom den torrt torftiga formuleringen ”förslag till fastighetsutvecklingsplan för Skellefteå lasarett” döljer sig goda nyheter. En satsning som kan räknas i flera miljarder kronor.
Gamla byggnader ska rivas, nya ska byggas, verksamheter ska flyttas, bland annat psykiatrin, lokaler, utrustning och teknik ska moderniseras, det ska byggas patienthotell och parkeringshus och det ska satsas på annan infrastruktur, bland annat finns planer på en busslinje som ska stanna i närheten av huvudentrén.
Samtidigt var landstingsdirektören Anders Sylvan noga med att poängtera att det inte finns några ambitioner att minska antalet vårdplatser.
Med andra ord: Klubbar politiken igenom det här förslaget, om allt går enligt planerna någon gång i slutet av året, har Skellefteå ett modernt och funktionellt lasarett om 15 kanske 20 år. Ombyggnadsarbetet kan inledas om två–tre år.
Det här var en helt nödvändig satsning – ur fler än ett perspektiv.
Landstinget har fått allt svårare att med bibehållen trovärdighet hävda att länet även fortsättningsvis ska ha tre akut- och länsdelssjukhus. Det är många som gjort sin kritiska stämma hörd i kommentarsfälten på norran.se och i olika Facebookgrupper, bland annat ”Stoppa nedrustningen av Skellefteå lasarett!”.
Det har allt mer kommit att handla om politisk trovärdighet i den norra länsdelen för landstingets rödgröna styre när stora resurser har hamnat vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå samtidigt som Skellefteå mer eller mindre blivit utan.
Men det handlar också om Västerbottens läns landsting som en attraktiv arbetsgivare och Skellefteå lasarett som en attraktiv arbetsplats.
En händelse som ser ut som en tanke: Samma dag som satsningen på lasarettet presenterades släppte Sveriges kommuner och landsting (SKL) nya siffror på hur mycket inhyrd personal kostade regioner och landsting förra året: 4,6 miljarder kronor, vilket är 650 miljoner mer än året innan.
Detta trots att det pågår en satsning för att minska andelen inhyrd personal och öka de ordinarie anställningarna. För Västerbottens del skulle kostnaderna minska med 22 miljoner – de ökade i stället med nästan 20.
Så landstinget har inte bara gamla, nedslitna och omoderna lokaler att tänka på och brottas med. Det handlar också om att bli en så attraktiv arbetsgivare att personalförsörjningen kan säkras, utan inhyrd personal.
Under året kommer planen för Skellefteå lasarett att rulla på. Först ska en nulägesbeskrivning plockas fram, sedan handlar det om att sia in i framtiden, förutse vilka förbättringar som behöver göras för att möta kommande tiders behov. I slutet av året börjar den politiska processen.
Det är bara att hoppas att det blir som det var tänkt, att politiken kan enas, allra helst över blockgränsen, om en satsning på Skellefteå lasarett. Länets sjukvårdspolitik är bara ett av flera politikområden som skulle må bra av ökat samförstånd och mindre partipolitiskt och geografiskt käbbel.