Det mesta talar för att den politiska hösten kommer att kretsa kring invandring och integration.
Frågorna hamnar nu, tillsammans med jobb och skola, bland dem som svenskarna ser som allra viktigast, enligt opinionsundersökningarna. Andra mätningar visar att en majoritet anser att integrationspolitiken fungerar dåligt.
Det sätter tryck på partierna både till höger och vänster. Den enkla vägen är att måla upp bilden av Sverige som ett samhälle som på grund av invandringen står på randen till sammanbrott och utifrån det kräva minskad invandring.
En sådan hållning bygger inte bara på svartmålningar av hur integrationen fungerar. Framförallt innebär den att vi flyr från vårt moraliska ansvar, som ett av världens rikaste länder, när vi konfronteras med flyktingkatastrofen i Syrien och Irak.
Det stora problemet för svensk del är inte att en del av världens rekordmånga flyktingar söker sig hit, utan att vi skulle kunna vara mycket bättre på att skapa förutsättningar för invandrares etablering i samhället. Jobbfrågan därför avgörande för den som vill se en liberal migrationspolitik.
Att flyktingar i stor utsträckning placeras på boenden långt från orter med en växande arbetsmarknad, är i praktiken att be om att få problem med utanförskap. Att i större utsträckning placera nyanlända i tillväxtregionerna är en viktig och relativt enkel åtgärd, som också föreslagits av regeringens utredare.
Det går emellertid inte heller att bortse från att den svenska arbetsmarknaden i många avseenden inte är anpassad till en stor invandring. En av grunderna för svensk arbetsmarknad har varit tanken att företag som bara kan erbjuda enkla jobb ska slås ut, för att på så sätt uppmuntra framväxten av mer avancerade jobb.
Som nationalekonomen Andreas Bergh konstaterade på ett seminarium hos Moderaterna i Almedalen fungerade det länge relativt väl. Med stor invandring från fattiga länder slår det aktiva motverkandet av låglönejobb dock tillbaka. När jobben som kan fungera som ett första steg in på arbetsmarknaden för den som saknar utbildning och språkkunskaper lyser med sin frånvaro, är risken stor att många fastnar utanför arbetsmarknaden.
Därför finns det anledning att acceptera framväxten av fler låglönejobb. Moderaternas och Kristdemokraternas förslag om skattelättnader i början av yrkeslivet är åtgärder som kan bidra till detta, genom att göra det enklare att ta jobb med låg lön. Även Moderaternas nya förslag om ”första jobbet-anställningar” pekar i den riktningen.
Invändningen mot detta är givetvis att lägre ingångslöner riskerar att öka ojämlikheten i samhället. Det måste dock vägas både mot betydelsen av att kunna erbjuda människor på flykt en fristad och mot det faktum att ett jobb med låg lön under några år, då man etablerar sig i Sverige, är bättre än inget jobb alls och definitivt bättre än ett liv i krigets Syrien.
Svend Dahl