1,4 procent av befolkningen utsätts för hälften av alla brottriktade mot enskilda personer. Det är i den ojämlikheten som diskussionen om trygghet måste börja.
”Orons sommar”. Så beskrev statsminister Stefan Löfven stämningsläget i Sverige för snart ett år sedan. Tyvärr är beskrivningen fortfarande relevant. Natten till skärtorsdagen hade Malmö tre av varandra oberoende skottlossningar, vilket säger något om vapentillgången i staden där priset för en handgranat ligger strax under hundralappen.
2015 präglades av flera grova våldsbrott med kopplingar till organiserad brottslighet. Dubbelmordet i Biskopsgården, trippelmordet i Uddevalla och sprängdådet i Torslanda där fyra personer – varav en 4-årig flicka – mördades går alla att förklara som extraordinära händelser. Men de är också en del av en negativ samhällsutveckling.
Perioden 2010 till första halvåret 2015 skottskadades minst 361 personer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Motsvarande siffra för Köpenhamn, Oslo och Helsingfors var knappt 70. Skillnaden kan varken förklaras med större ekonomiska klyftor, eller mindre omfattande välfärdssystem. Orsaken hittas snarare i att gängkriminella har tillåtits att skapa sina egna normer och lagar i de områden som polisen beskriver som ”särskilt utsatta”.
Systematiskt välfärdsfusk, öppen narkotikahandel, utpressning mot lokala företagare och rädsla för att vittna påverkar redan vardagsliv och rättsäkerhet i delar av Sverige. Det betyder inte att det grova våldet ökar generellt. Men att kriminella nätverk tillåts göra anspråk på allmänna gator och torg, och att sjukhusens akutavdelningar tvingas ha polisiär bevakning efter uppgörelser i undre världen, är tillräckligt alarmerande.
”Inte heller Chicagos invånare blev på 1920-talet tryggare av att veta att USA:s mordstatistik var relativt oförändrad under denna tid, eftersom nationella genomsnittssiffror inte säger så mycket om vad som sker i vissa städer eller stadsdelar”, konstaterar historikern och vetenskapsjournalisten Henrik Höjer, som menar att det grova våldet i Sverige byter skepnad ”från fyllebråk till gängmord” (Kvartal 21/3).
Läs mer om ”från fyllebråk till gängmord”
Dödligt våld har traditionellt dominerats av knivdåd i hemmet. Schablonbilden är festen som slutar med att en dryckesbroder ligger blödande på köksmattan. Den typen av våld är en tragedi för de anhöriga, men är ofta enkla att klara upp rent polisärt. Skottlossningar på öppen gata för med sig en ökad risk för tredje part, är polisiärt mer svårutredda och har en betydande andel fall där inblandade är både offer och förövare.
Läs: Utsatta områden -sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade händelser
Den organiserade brottsligheten drabbar inte allmänheten lika urskiljningslöst som vid ett terrordåd. Men den totala kostnaden är växande – både i form av polisinsatser och förlorad tillit i lokalsamhället. Därför måste våldsspiralen brytas.
Lars Kriss