Mycket har redan sagts om Region Västerbotten, både kritik och i försvar, och mycket har skrivits.
Norran har tillsammans med länskollegan Västerbottens-Kuriren i Umeå granskat det kommunala samverkansorganet. Det är inte första gången det görs, och det lär heller inte vara den sista. Några sensationella avslöjanden har det knappast bjudits på, snarare har det handlat om en välbehövlig upprepning och uppdatering av mycket av den kritik som tidigare riktats mot Region Västerbotten.
Kritiken kan sägas i mångt och mycket handla om hur man jobbar, med vad man jobbar, var man jobbar och för vem man jobbar.
Den sista frågan, för vem, eller rättare sagt på vems uppdrag man jobbar, är den som är mest intressant. Region Västerbotten bildades 1 januari 2008 i samband med diskussionerna om en norrländsk storregion. Elaka tungor vill göra gällande att västerbottniska politiker var rädda för att Luleå skulle bli den tänkta storregionens centralort, och för att ha en färdig organisation på plats när regionsammanslagningsdagen väl kom fick landstinget (i princip) ta hand om sjukvårdsfrågorna medan regionalpolitiken i alla dess former hamnade hos Region Västerbotten.
Problemet är bara, ur ett demokratiskt perspektiv, att landstingets politiker väljs i allmänna val, regionförbundets utses av andra politiker.
Man kan därmed likna Region Västerbotten vid en politiskt utsedd tjänstemannaorganisation, eftersom politikerna inte kan ställas till svars för sina beslut i allmänna val. Samtidigt förfogar man över 223 miljoner av västerbottningarnas skattekronor. Och även om Region Västerbotten är en tillfällig lösning i väntan på någonting större – en norrländsk storregion – är lösningen inte acceptabel. Kan politikerna inte ställas till svars sätts demokratins spelregler ur spel.
Men samtidigt som det går att rikta nästan hur mycket kritik som helst mot Region Västerbotten, och dess sätt att arbeta, måste man vara klar över att det behövs ett regionalt samarbete i en eller annan form. I politikens värld har storleken betydelse, men då krävs det att samarbetet fungerar, att det inte gynnar några på andras bekostnad, och att det har demokratisk legitimitet.
Slutligen kan man inte låta bli att fundera lite över hur Region Västerbotten använder skattebetalarnas pengar. I samband med Västerbotten på Grand Hotel, där länet ska marknadsföras, har det druckits alkohol för drygt 125 000 kronor de två senaste åren. Det är inte rimligt. Oavsett vad kutym är i sådana sammanhang så ska inte skattepengar gå till alkohol. Så är det bara.