Kärt barn har många namn: blunder, fadäs, groda, tabbe, tavla, klavertramp, pinsamt misstag.
Många är de politiker som blivit tagna på bar gärning med handen djupt nerstucken i syltburken. Bildligt naturligtvis. Nu senast var det moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Erik Bengtzboe som åkte dit. Han klarade inte av att skilja på Stockholm och Nyköping. Han är skriven i Nyköping, hos sin mor, men bor merparten av tiden med fru och barn i södra Stockholm.
– Ett misstag, säger Bengtzboe. Jag missade att folkbokföra mig på rätt adress.
De 158 000 kronor som han fått från riksdagen i hyresbidrag och traktamenten har han lovat att betala tillbaka. Gott så. Men om Aftonbladet inte hade granskat hans göranden och låtanden, om han själv kommit på folkbokföringsmissen? Hade han betalat tillbaka pengarna då?
Nu är Bengtzboe långtifrån ensam om att ha bostadsproblem. Det är bara någon månad sedan Liberalernas Emma Carlsson Löfdahl (som nu lämnat partiet) hyrde en bostad av sin make och lät skattebetalarna stå för delar av kostnaden. Även hon tänker betala tillbaka. Men om hon själv kommit på ”misstaget”? Hade hon betalt då?
Men politikernas fadäser sträcker sig långt utanför bostadsmarknaden.
Du minns väl Mona Sahlin. Hon som skulle bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Men då exploderade skandalen med kontokortet. Expressens politiske reporter Leif Brännström grävde och grävde och fann en misskött ekonomi med 98 obetalda p-böter, obetald tv-licens och stora inköp på tjänstekortet: kläder, bilhyra, uttag i bankautomater. Och två Toblerone.
Själv såg hon det som ”ett förskott på lönen”.
Men minns du Kristdemokraternas riksdagsledamot Caroline Szyber och hennes jobbresor med familjen. Bland annat till Rom. I sig inget problem. Problemet var att hon ”glömde” att ledamoten själv ska stå för en fjärdedel av anhörigas kostnader. Pengarna betalades in i efterskott.
Minns du klimat- och biståndsminister Isabella Lövin (MP) och hennes flygresor. Lövin väljer gärna dyra business class-biljetter, trots att även statsråd uppmanas att välja det billigaste alternativet. Lövin som vill att vi ska flyga mindre har flugit för över 1,5 miljoner kronor som statsråd. Det är mer än självaste Stefan Löfven.
Visst har de politiska skandalerna blivit fler med åren? Eller så handlar det om att landets journalister blivit bättre på att leta i allmänna handlingar, följa upp tips och avslöja oegentligheter?
Stora skandaler stannar kvar i minnet, mindre gör det inte. Caroline Szybers och Isabella Lövins ”tramp i klaveret” härrör från förra sommaren, och borde inte ha hunnit blåsa över och glömmas.
Vad som är medvetet gjort och vad som inte är det är upp till andra att svara på. Några utesluts ur partiet, andra blir föremål för rättsmaskineriets kvarnar. Men det som ger en bitter eftersmak i munnen är känslan av att det i vissa fall handlar om medvetet fusk under parollen ”risken att bli avslöjad är ändå minimal”.
Politiker som de ovan nämnda, och många andra, uppbär arvode. De arvoderas av oss skattebetalare. De kräver av oss medborgare att vi ska följa lagar och förordningar som de stiftat. Då vore det klädsamt om de också följde lagar, förordningar och regelverk.
En effekt av alla avslöjanden och skandaler, som jag tyvärr tror är ofrånkomlig, är att politikerföraktet bland väljarna växer. Det är någonting att tänka på vid nästa lägenhetsaffär eller nästa gång som en reseräkning ska skrivas ut. Med andra ord: skärpning.