Frälsningsarmén försöker hålla grytan kokande, en bit bort kämpar Skellefteå Stadsmission med flytten och dålig ekonomi, kyrkorna dukar upp till julfirande och utanför köpcentrat står en tiggare och vädjar om lite pengar.
Julen är den högtid på året när skillnaderna blir som tydligast. Mellan de som har mycket, de som har lite och de som nästan ingenting har, mellan de som är ensamma och de som samlas kring julbordet med släkt och vänner.
I SVT julstökar den danska konditorn Mette Blomsterberg tillsammans med barnen, i TV3 håller musikern Plura Jonsson hov tillsammans med gäster, i TV4 julpysslar Ernst Kirchsteiger så det står härliga till och i Kanal 5 är det dessertmästarna Stefano Catenacci, Roy Fares, Magnus Johansson och Sebastien Boudet som försöker skapa julstämning. Jag hade kunnat fortsätta en god stund till, men tror att jag stannar där.
Julen 2015 hade Sverige en flyktingkris i färskt minne. Över 160 000 hade sökt asyl i vårt land. Civilsamhället, det vill säga den del av samhället där människor hjälper varandra utan inblandning av staten, gick för högvarv. Många var de små historierna av godhet som gjorde skillnad.
Julen 2016 är de asylsökande betydligt färre, lite fler än 20 000. Historierna av godhet som gör skillnad har också blivit färre. Sverigedemokraternas främlingsfientlighet har normaliserats, deras världsbild har successivt legitimerats.
I tider som dessa gör kyrkorna ett fantastiskt arbete – många gånger i det tysta. Samlar in pengar till behövande och till välgörande ändamål, arrangerar träffar av allehanda slag för församlingsborna och har med åren också blivit en allt viktigare kulturbärare, inte minst inom musikens område med konserter och körverksamhet.
Man lappar och lagar här och var när maskorna i det sociala skyddsnätet blir allt större.
På det lokala planet arrangerar kyrkan julfirande för dem som vill ha lite sällskap, för dem som söker en annan julafton än den tillsammans med Sanna Nielsen, Kalle Anka och Karl-Bertil Jonssons framför tv:n, dignande julbord, sju sorters kakor och julklappsutdelning.
På det nationella planet har landets kyrkoledare inom ramen för Sveriges kristna råd tagit strid för en human migrationspolitik. På Svenska Dagbladets debattsida (23/12 2016) skriver de bland annat så här: ”Vi är djupt oroade över den brist på empati och tendens till avhumanisering som kommer till uttryck i den nuvarande asylpolitiken. Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro.”
Se där, kärnan av det kristna budskapet, att som Karl-Bertil Jonsson sprida lite julglädje i samhällets bottenskikt, det vill säga bland dem som är mest utsatta.
Med dessa små allvarsord vill jag passa på att tillönska alla läsare av denna sida en riktigt god och lagom jul.