Ingen kan, inte ens med den bästa av viljor här i världen, påstå att alla privata företag inom välfärden har skött sig klanderfritt.
Samtidigt är det ingen som kan påstå att valfriheten, alternativen till den offentliga välfärden, inte har varit uppskattade. Enligt Friskolornas Riksförbund går till exempel 308 000 barn och elever – eller 18 procent – i en fristående förskola eller skola.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) tillsatte på torsdagen den utredning som ska se över vinsterna i välfärden. Utredningens ledord ska vara kvalitet och mångfald.
Det låter bra, men frågan är om det är praktiskt genomförbart. En troligare utveckling är att mycket av den mångfald som de privata välfärdsföretagen skapat successivt kommer att försvinna – om de förslag som tidigare diskuterats blir verklighet.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet visar i den här frågan allt annat än fingertoppskänsla. I stället för att fokusera på det viktigaste, hur svensk skola och resultaten i densamma ska bli bättre, fokuserar man på vem som gör vad, på driftsformen. Det lär inte hjälpa någon.