Att Skellefteå inte redan har en visselblåsarfunktion säger mycket om den svenska självbilden.
Den svenska självbilden har fått sig rejäla törnar under den gångna mandatperioden.
Både vår egen och omvärldens syn på Sverige som humanitär stormakt har inte bara ifrågasatts utan aktivt villkorats av både regering och opposition.
Flyktingkrisen hösten 2015, och den efterföljande debatten om rikets förmåga att ta ansvar för den öppenhet som många av oss alltid sett som självklar, var en smärtsam men nödvändig start för en självrannsakan. Öppenhet måste gå hand i hand med faktisk förmåga.
Även bilden som en stabil parlamentarisk demokrati har ifrågasatts. Inte minst genom dramat med ett extra val som nästan utlystes men som sedan definitivt avblåstes.
Men den kanske viktigaste frågan gäller den om långsiktig hållbarhet gällande gemene mans förtroende för fair play i samspelet mellan offentligt och privat näringsliv.
När Transparency International tidigare i år utnämnde Sverige till Skandinaviens mest korrupta land fick det inte tillnärmelsevis lika mycket uppmärksamhet som det borde ha fått. Förvisso ligger vi fortfarande högt i rankingen, med en betryggande sjätteplats, och 84 poäng på en skala från 0 till 100.
Icke desto mindre föll Sverige med fyra steg i jämförelse med året innan.
Förutom en rad myndighetsskandaler pekades problem och oegentligheter i samband med offentlig upphandling i kommuner, regioner och landsting ut som en av huvudanledningarna till den försämrade rankningen. Nära band mellan beställare och leverantörer, och märkliga omständigheter med bjudresor och middagar och andra sorts förmåner, är alla faktorer som riskerar att urholka den tydliga separation som existerar mellan olika sektorer.
Därför var det glädjande att samtliga partier i Skellefteå, som deltog i Företagarnas utfrågning häromkvällen, ställde sig positiva till införandet av en kommunal visselblåsartjänst. Att en sådan inte redan finns pekar på naiviteten kring risken för korruption.
Just den anonyma aspekten av en visselblåsartjänst är av stor vikt. Att larma kan behöva göras i tysthet.
Som enskild företagare kan det vara knepigt att dela med sig av misstankar om jäv, mutor eller andra former av oegentligheter om det handlar om kommunala tjänstemän som framöver kan befinna sig i en position att fatta beslut om upphandlingar som kan betyda skillnaden mellan tillväxt eller konkurs för ens företag.
Medborgare, offentligt anställda och företagare måste ha en säker och anonym ventil där konkreta tips kan hanteras med varsamhet och beslutsamhet.
Förtroendet för offentliga instansers förmåga att utan påverkan fatta rationella och kostnadseffektiva beslut, som gagnar främst medborgare och inte enskilda tjänstemän eller näringsidkare, är mer än en rättvisefråga. Det handlar om trygghet och respekt för våra gemensamma tillgångar.
Korruption är raka motsatsen till hållbarhet och öppenhet. Inte sällan krävs det insatser från modiga individer, som är beredda att säga ifrån och dela med sig av information för att orättvisor ska kunna tas itu med.
Då borde samhället bistå med en hjälpande hand i form av en visselblåsartjänst.
Det borde vara en av de första frågorna som det nyvalda fullmäktige i Skellefteå behandlar efter valet.
Csaba Bene Perlenberg