Ingen regel utan undantag, brukar det ju heta.
Och väldigt ofta är det just undantagen som gör en lag tam och uddlös – som diskrimineringslagen.
En förenklad beskrivning av diskriminering är att någon missgynnas eller kränks, direkt eller indirekt, på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och/eller ålder.
För drygt ett och ett halvt år sedan trädde diskrimineringslagen mot bristande tillgänglighet i kraft. Det är en i grund och botten bra och nödvändig lag som säger att till exempel butiker och restauranger ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.
Men så var det undantaget som kullkastade alla goda intentioner. Lagen gäller bara affärer och restauranger med tio eller fler anställda – vilket gjorde att mer än 90 procent av dem inte omfattades.
Så nu ska lagen skärpas, i varje fall om demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) får som hon vill. Undantaget för småföretagare tas bort. ”Vi har ett färdigt förslag som vi kommer att sända ut på remiss”, säger hon till SR Ekot.
Den remissrundan kommer förmodligen att resultera i om inte våldsamma så i varje fall protester från Svenskt näringsliv och andra organisationer som står arbetsgivarna nära. Svenskt näringsliv har till exempel tidigare sagt att en sådan lagskärpning skulle slå hårt mot småföretagare.
Det har de förmodligen alldeles rätt i. Att driva små och medelstora affärer, det är bara de stora som har tio anställda eller fler, i attraktiva lägen är tufft. Det är bara att titta på hur många affärer som kommer och går.
Det kan handla om att bygga ramper, bredda dörrar, jämna ut trösklar eller bara läsa upp restaurangmenyer högt för den som är synskadad. Vissa åtgärder kostar mer än andra.
Självklart ska Sverige vara ett land som tillhör alla, där ingen diskrimineras på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och/eller ålder. Men dit är det fortfarande långt.
Det är en mänsklig rättighet för den som är funktionshindrad att kunna ta del av samhället på lika villkor. Vad regeringen kan göra för att skynda på arbetet med att göra affärer och restauranger tillgängliga för alla är att vara med och betala en del av (eller hela) kostnaden.
Vi har alla ett gemensamt ansvar för att Sverige ska vara tillgängligt för alla, även de som tar sig fram på hjul eller har någon annan form av funktionsnedsättning. Det borde ligga lika mycket i affärsidkarnas som i regeringens intresse.
Men många med funktionsnedsättning upplever sig stå utanför samhället. Så den här skärpningen av diskrimineringslagen är ett steg i rätt riktning. Men det är som Catalina Devandas, FN:s särskilda rapportör i funktionshindersfrågor konstaterar: ”Sverige klarar sig alltid bra när man jämför med andra länder, men ni måste se till att personer utan funktionsnedsättning och med funktionsnedsättning har exakt samma rättigheter och så är det fortfarande inte.” ( Sveriges Radio 27/5 2015)
Så länge så inte är fallet blir vackra allal slogans som ”alla ska med” och ”ett bättre Sverige – för alla” inte värda mycket mer än tomma ord.