Foto: TT
En gång är ingen gång, två gånger är en vana.
Det var visst någon klok norrman som först myntade de bevingade orden. Sedan kan man ju fundera på vad en tredje gång är – och en fjärde, och en femte.
I valrörelsen lovade S att inte försämra rot-avdraget, att inte höja bensinskatten och att hålla fast vid överskottsmålet för de offentliga finanserna. Ett efter ett har löftena brutits. Lägg därtill att S- MP-regeringen vill beskatta investeringssparkontot hårdare. Något som finansmarknadsminister Per Bolund (MP) varit tydlig med inte skulle ske utan en ordentlig utvärdering.
En helt vanlig medelsvensk löntagarfamilj kan leva med alla föreslagna skattehöjningar. Jobbskatteavdragen har gett mer pengar i plånboken. Det de i stället familjer som redan lever på marginalen som drabbas, inte minst om badrummet är i akut behov av renovering eller om de är tvungna att ha och köra bil för att få livspusslet att gå ihop.
Det stora problemet är i stället att flera av regeringens aviserade skattehöjningar slår direkt mot de nordligare delarna av Sverige i allmänhet och dess inland i synnerhet. Glesbygdskommunen Vilhelminas S-märkta kommunalråd Åke Nilsson säger till exempel till TT: ”Jag tror inte att man kommer att göra vågen precis”.
För det första: Pengarna som regeringen sparar på sänkningen av rot-avdraget ska användas till hyresrätter och studentbostäder. Enligt finansminister Magdalena Andersson (S) är ”bostadsbristen störst i högskoleorter och i storstäder”. Svårt att tolka på något annat sätt än det är i redan starka regioner som regeringen vill satsa.
För det andra: Bensinskatten höjs med 55 öre/liter vilket slår mot dem som har långt till jobbet, till affären och barnens fritidsaktiviteter, och som inte, och det är viktigt, kan åka kollektivt. Det vill säga många som bor i norra Sverige och andra glest befolkade delar av landet.
För de tredje: Slopandet av rabatten på arbetsgivareavgiften för unga slår hårt mot personalintensiva företag i bland annat turistbranschen. Det vill säga den bransch som för inte alltför många år sedan skulle vara ett viktigt bidrag för att hela Sverige skulle kunna leva.
Den förra borgerliga regeringens glesbygdspolitik var sannerligen inte mycket att skryta med.
Det är inte nuvarande S- MP-regerings heller.
Det hade varit utomordentligt tacknämligt om Region Västerbotten, som ska verka för länets bästa, tagit ett allvarsamt snack med Stefan Löfven och kompani och tagit upp några norrländska perspektiv på förslagen. Men det är väl att hoppas på alldeles för mycket, socialdemokrater emellan.