Region Västerbotten är en viktig aktör för länets utveckling.
Region Västerbotten är en odemokratisk organisation som aktivt bidrar till regional obalans.
Alla tycker någonting om Region Västerbotten.
När det socialdemokratiska regionrådet Erik Bergkvist i dag (måndag) besöker Skellefteå gör han det för att träffa de politiska partiernas gruppledare. På dagordningen står hur det regionala samarbetet inom Region Västerbotten ska se ut i framtiden och hur det ska kunna bli bättre. I de norra länsdelarna finns ett utbrett politiskt och folkligt missnöje med att så mycket av regionförbundets verksamhet placerats i Umeå.
Att förutsättningarna för samarbetet behöver förändras är en fråga som främst Folkpartiet och Centerpartiet drivit. 2014 löpte FP linan ut och krävde att Skellefteå skulle lämna samarbetet – om ingenting hände. Det som hände var att Socialdemokraterna röstade ner förslaget.
Ska det bli någon förändring till det bättre, för de norra länsdelarna, är det Skellefteås socialdemokrater som måste gå före och visa vägen. Med egen majoritet i kommunfullmäktige kan partiet av egen kraft säga nej till alla förslag som andra partier lägger fram, men man kan också säga ja.
Vad och hur mycket Region Västerbotten gjort för de norra länsdelarna råder det delade meningar om. Men faktum är att nästan alla av de 120 anställda sitter i Umeå, vilket inte bara innebär skatteintäkter för Umeå och dess kranskommuner (de flesta lär bo där), utan också att det lokala näringslivet gynnas. Det behövs service, varor och tjänster, någonstans att äta, att handla, allt detta går de norra länsdelarna förbi.
Faktum är också att Region Västerbotten i nuvarande form är odemokratisk organisation. Enligt årsredovisningen 2013 uppgick omsättningen till nästan 312 miljoner kronor. Det är olika former av skattepengar som administreras av en fullmäktigeförsamling som är vald av andra politiker, inte av Västerbottens väljare. Ur ett demokratiskt perspektiv är det ohållbart – och fullständigt förkastligt. En grundläggande och oerhört viktigt demokratisk princip är att kunna ställa offentliga beslutsfattare till svars vid allmänna val.
Med den mandatfördelning som finns i kommunfullmäktige i Skellefteå ligger alltså avgörandet helt i händerna på S och kommunalrådet Lorents Burman. Vill man verka för en förändring, eller tycker man att det är bra som det är. Det är den stora frågan som återstår att besvaras.
Fotnot: Folkpartiets fullmäktigegrupp i Skellefteå har skrivit en debattartikel i frågan som du hittar här.