Foto: Remy de la Mauviniere/AP Photo/TT
För att vara en himmelsk fader var påve Franciskus påfallande jordnära när han höll tal i Europaparlamentet. Å andra sidan är det kanske vad som krävs när en del parlamentariker är uppe i det blå. Påven har betydligt större inflytande än han har formell makt och tisdagens blixtvisit i Strasbourg betyder mer än många sekulära svenskar kan föreställa sig.
Därför spelar det roll att påven fick applåder när han fastslog att vi inte kan låta Medelhavet bli en kyrkogård och att de som kommer till Europa bör bli hjälpta och accepterade. Det har inte minst betydelse eftersom de parlamentariker som propagerar för ett mer kristet EU ofta är samma personer som vill bygga högre murar och dra in stöd till livräddande insatser.
För i motsats till vad man kan tro så bubblar det i parlamentet, som är betydligt mer progressivt än medlemsstaterna. Dels debatteras förslag om att skapa fler lagliga vägar in i EU, något som för bara något år sedan ansågs otänkbart. Dels har fokus flyttats från Europa till världen. Numera sätts flyktingströmmarna in i ett sammanhang, med diskussioner om varför människor tvingas fly och vad EU kan göra för att förbättra situationen i oroshärdarna. Det handlar exempelvis om klimatåtgärder och om att bekämpa krig och fattigdom.
För på samma sätt som EU är mer än summan av sina medlemmar, är EU:s politik mer än summan av besluten. Därför var det symboliskt att migrationsdebatten under veckans session i Strasbourg, flankerades av beslut inför förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA, en diskussion om undernäring bland barn i utvecklingsländer, ett uttalande inför FN:s klimatmöte och utdelningen av Sacharovpriset till Denis Mukwege, som gör stora insatser för våldtagna kvinnor. Det kan tyckas vara väsensskilda frågor, men världen kan inte delas in i avgränsade kolumner likt ämnena på ett skolschema.
Klimatförändringarna har gjort att fattiga länder drabbas av torka, vilket leder till missväxt. Därmed fråntas människor sin försörjning och det enda som återstår är att söka lyckan någon annan stans. På så sätt finns det ett samband mellan vilka klimatmål FN:s medlemsländer enas om och hur många flyktingar som knackar på dörren till Sveriges kommuner. EU-parlamentet beskrivs ofta som en smältdegel för olika länder och intressen, och kanske är det just möten likt de som skedde i veckan – mellan det andliga, det världsliga och det politiska – som krävs för att vi ska inse att vare sig kommuner, länder eller kontinenter kan ryckas ur sina sammanhang. Sverige är en del av EU och EU är en del av världen.
Susanne Nyström
Liberala Nyhetsbyrån