I dag är det 70 år sedan portarna till förintelselägret Auschwitz öppnades.
Runtom i världen uppmärksammas den 27 januari, som har utsetts till Förintelsens minnesdag.
I Sverige samlas människor i synagogor, föreningslokaler och skolor, och säger aldrig mer. Aldrig mer ska vi låta detta ske. Aldrig mer ska antisemitism förpesta Europa. Aldrig mer ska vi vända bort blicken.
Men det händer nu. Precis nu.
Antisemitismen har inte varit lika livskraftig sedan krigsslutet. Judar flyr från Europa. Många anser att det inte längre finns någon framtid här. Inte när judiska institutioner attackeras och det är förenat med fara att bära judiska symboler. Och Sverige är inget undantag. Tvärtom.
Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) har antalet anmälda antisemitiska hatbrott ökat sedan 2008. De flesta brott är kopplade till Israel/Palestina-konflikten. Enligt en undersökning utförd av Brå i samarbete med Forum för levande historia har 39 procent av dem som är muslimer antisemitiska föreställningar.
Det bekräftas i Uppdrag gransknings uppmärksammade reportage om antisemitismen i Sverige (21/1 2015). Judar som intervjuas intygar att hatet framförallt kommer från muslimer med bakgrund i Mellanöstern. Och det blir värre när konflikten mellan Israel och Palestina eskalerar.
En av de ungdomar som har skrikit glåpord till judar, säger att om det inte var för vad som skedde i Israel skulle det inte finnas någon anledning att hata judar. Problemet är att det aldrig saknas anledning att hata judar. Antisemitism har rättfärdigats i alla tider. I dag berättigas den med avsky gentemot Israel. Och hatet accepteras i större utsträckning än tidigare eftersom det kommer från en grupp som i många avseende betraktas som offer.
Många av judarna som intervjuas förklarar, närmast reflexmässigt, att de inte har något att göra med det som sker i Israel. De betonar att de är svenska judar. Som att det skulle göra dem mindre förtjänta av förövarnas hat. Det säger en del om vårt samhällsklimat. Att offren för antisemitism väntas ta avstånd från Israel för att göra sig förtjänta av sympati.
Men judehatet kommer alltid att söka berättiganden. Det kommer alltid att vara judarnas fel att de hatas. Det var det även för 70 år sedan. Och det är det nu.
Och de som överlevde Förintelsen känner igen vad som pågår. De har sett det förut. I en artikelserie i Dagens Nyheter skriver tre av dem om sina tankar kring 70-årsdagen av Auschwitz befrielse. Georg Klein påminner om att antisemitismen är odödlig (21/1 2015). Hédi Fried skriver att hon är rädd, för första gången sedan 1945. Och Emerich Roth varnar för att den som inte gör något, banar väg för ondskan (23/1 2015).
Låt oss lyssna på dem som har sett det förut. Låt oss se var hatet kommer ifrån och agera innan det är för sent. Och låt oss inte tillhöra de som banar väg för ondskan.
Naomi Abramowicz