– Vi är den nya mitten.
Emmanuel Macron från En marche, den nystartade och oberoende mittenvänsterrörelsen, träffade huvudet på spiken i sitt segertal.
Det blir nämligen han och Marine Le Pen, från invandrings- och EU-fientliga Nationella fronten, som ska göra upp om det franska presidentämbetet i en andra finalvalomgång den 7 maj.
Det blåser nya vindar över Frankrike. Macron och Le Pen motsvarar ganska väl den typ av förskjutning som vi sett i europeisk politik. Den traditionella höger-vänster-skalan förintades när ingen av presidentkandidaterna i den andra och avgörande valomgången tillhör Socialistpartiet eller konservativa Republikanerna.
Ett katastrofval för den etablerade partierna.
Egentligen blev valet också en besvikelse för Le Pen vars Nationella fronten sakta men säkert gått bakåt i opinionen; över 30 procent för ett år sedan, 26 procent för en månad sedan, men bara drygt 21 procent på valdagen. Nationalistkamraten Geert Wilders och hans nederländska Frihetspartiet har gjort en liknande resa utför.
Frankrike vill ha en förändring. Socialistpartiets Benoît Hamon, regeringens man, har ”nedträtt i helvetet”, som högertidningen Le Figaro konstaterar, med sex procent av rösterna. Medan Republikanernas kandidat Francois Fillon, som blivit en sinnebild för en fifflande politiks elit, landade på 20 procent.
Medan fransmännen grubblar över landets politiska framtid kan man dra ett par viktiga slutsatser av presidentvalets första omgång:
- Att Nationella frontens och nederländska Frihetspartiets tillbakagång visar att de högerpopulistiska partierna inte är någon ohejdbar kraft.
- Att väljarnas betyg på det politiska etablissemanget blev underkänt, med stort U. Precis som i det uppmärksammade presidentvalet i Österrike lyckades inte de franska etablerade partiernas kandidater locka till sig väljarna.
- Att Emmanuel Macron gick vidare till finalomgången är en seger för den europeiska liberalismen, den som enligt allehanda domedagsprofeter skulle vara mer eller mindre död.
- Att det är två politiker med väldigt lite gemensamt som möts i den avgörande omgången. Men att båda bärs fram av en misstro mot de etablerade politiska partierna och dess politiker.
En liberal mot en högerpopulist, globalisering eller isolation, vara kvar i EU eller ha en folkomröstning om att lämna unionen.
Enligt opinionsinstituten är saken redan klar; Frankrikes nästa president heter Emmanuel Macron. Enligt en opinionsundersökning från Ipsos får Macron 62 procent av rösterna medan Le Pen får 38. Å andra sidan var det få som trodde att Donald Trump skulle kunna besegra Hillary Clinton i det amerikanska presidentvalet.
Le Pen kan fortfarande besegra Macron. Eller som vänstertidningen Libération konstaterar: ”Vad händer om kampen ändras till en strid mellan folket och eliten? I en helt ny politisk omgivning kan allt hända.”
Jo, så är det. I många europeiska länder är det inte längre högern eller vänstern som ställer de relevanta frågorna och ger de svar som väljarna vill ha. Ytterst handlar politik om att leverera resultat.
Om två veckor kan 39-årige Macron bli Frankrikes yngste president genom tiderna. Men att vinna presidentvalet är bara en bit ”på väg” (= En marche). Utan att ha något traditionellt parti bakom sig måste Macron också ha framgång i parlamentsvalet i juni.
Om inte är risken stor att han inte lyckas genomföra det som hans anhängare tror och hoppas på.