Erik Ullenhag à la 2014.
Det var beskedet som många liberaler hoppats på och väntat på.
Nyheten som alla visste skulle komma förr eller senare.
Erik Ullenhag ställer upp som kandidat till posten som partiledare för Liberalerna efter Jan Björklund. Det erfar flera medier. I dag är han ambassadör i Jordanien.
Själv vill Ullenhag inte kommentera uppgifterna. I ett mejl till TT (Tidningarnas Telegrambyrå) skriver han: ”Vill inte störa EU-valrörelsen, utan kommer att svara på frågor efter valdagen.”
Nyamko Sabuni vs Erik Ullenhag och kanske Christer Nylander, partiets gruppledare i riksdagen, och kanske Johan Pehrson, riksdagsledamot och ekonomisk-politisk talesperson.
På tisdag i nästan vecka, den 28 maj, avslöjas vilka kandidater som ska få åka land och rike runt på en presentationsturné i början av juni. Liberalernas nya partiledare ska sedan utses vid ett extra landsmöte i Stockholm den 28 juni.
Vem ska då Liberalerna välja?
Självklart Erik Ullenhag.
För Liberalerna handlar det inte bara om att välja en ny partiledare. Det handlar också om att välja en identitet. Hålla fast vid en gammal, understundom framgångsrik, emellanåt inte, eller skapa sig en ny. Detta i en tid när många av riksdagens parti är ute och rör på sig.
Annie Lööf och Ebba Busch Thor profilerade om Centerpartiet och Kristdemokraterna. Med Ulf Kristersson har Moderaterna hittat tillbaka till sin gamla profil och logotyp.
Nyamko Sabuni vs Erik Ullenhag.
För Liberalerna handlar det inte bara om att välja en ny partiledare. Det handlar också om att välja väg. Med Nyamko Sabuni får Liberalerna en partiledare som vill åt höger, som inte ser något problem med att ta stöd från Sverigedemokraterna i frågor som gynnar partiet. I den riktningen är det för tillfället trångt i politiken. Liberalerna lär få svårt att plocka röster från M och KD.
Den högerkantssörjan ska L inte ge sig in i.
Med Erik Ullenhag får Liberalerna en partiledare som stolt bär socialliberalismens fana högt. Kanske lite tråkig för dagens snuttifierade politiska samtal, lite lillgammalt småklok, men samtidigt oerhört påläst och principfast. En ideologisk partiledare som med sin diplomatiska erfarenhet kan se till att både hålla samman partiet och framgångsrikt förhandla med andra.
En som lär välkomna Erik Ullenhag som partiledare för Liberalerna, förutom alla socialliberaler förstås, är statsminister Stefan Löfven (S). Med Ullenhag som partiledare sitter Löfven lite tryggare än om det blir Nyamko Sabuni.
Året är 2015. Platsen är riksdagshuset. Folkpartiet håller landsmöte, byter namn till Liberalerna och hoppas på en nystart. Det blev inte så. Efter att ha pendlat på rätt sida fyraprocentsspärren hamnade partiet under densamma i samband med januariöverenskommelsen. Nu behöver Liberalerna det mer än någonsin, en nystart alltså.
Nyamko Sabuni vs Erik Ullenhag.
Det har blivit allt trängre på högerkanten i politiken. Där huserar redan ett starkt konservativt block med moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater. Där har Liberalerna ingenting att hämta. Det talar mot Nyamko Sabuni.
Däremot finns det utrymme kvar in mot den politiska mittfåran. Där finns det svängrum för ytterligare ett liberalt parti, bredvid Centerpartiet. Men då måste Liberalerna hitta ett eget utrymme bredvid Centerpartiets marknadsinriktade version av liberalismen. Det kan man göra med Erik Ullenhag som partiledare. Det talar för honom.
Om han nu ställer upp, vill säga …