På söndag går Sverige till val.
Dags att se tillbaka på en valrörelse där skandaljournalistik har varvats med sakpolitik.
Det är beklämmande att se hur enskilda politiker agerar. Hur de utnyttjar system och förmåner till bristningsgränsen. Ofta på rätt sida lagen, men på fel sida moralen. Några affärer har haft koppling till Europaparlamentsvalet, andra inte. Oavsett vilket så har fokus flyttats från det en valrörelse borde handla om, det vill säga partiernas sakpolitiska ställningstaganden.
Var och vem det började med är svårt att säga.
En kandidat är riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl (L). Aftonbladet avslöjade att hon hade hyrt sin makes lägenhet, och för det fått ut bostadsersättning från riksdagen. Drygt 463 000 kronor sedan 2013. När Liberalerna uppmanade henne att lämna riksdagen lämnade hon i stället partiet för att bli politisk vilde.
Omoraliskt, ja. Men om det var olagligt är upp till rättsväsendet att avgöra.
Erik Bengtzboe (M) hade också svårt att veta var han bodde. Om det var hemma hos mamma i Nyköping eller i Stockholm där familjen är skriven. Det ska sägas till Bengtzboes försvar att han lämnade tillbaka bidragen från riksdagen tillsammans med sin riksdagsplats.
Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson var skriven i ett fritidshus samtidigt som hennes familj var folkbokförd i en bostadsrätt i Stockholm. Hon fick 50 000 kronor om året för det dubbla boendet. Själv säger hon att hon följt gällande lagar och regler.
En annan typ av affär är …
Där det finns en syltburk att stoppa ner handen i brukar det dyka upp en sverigedemokrat. Europaparlamentarikern Peter Lundgren tafsade på en kvinnlig partikamrat i samband med en fest. Om detta vittnade en tredje sverigedemokrat, Kristina Winberg. Som ”tack för hjälpen” petades hon från SD-listan till EU-valet. Här är det många ord som står mot varandra.
Denna lilla odyssé av skandaler avslutas hos Kristdemokraterna.
KD-ledaren Ebba Busch Thor fått ett problem på halsen, eller rättare sagt två. Ett stavas Lars Adaktusson. Som EU-parlamentariker har han 22 gånger av 28 röstat emot abort, rapporterar Dagens Nyheter. Det andra stavas Ebba Busch Thor själv. Hennes avbön från Adaktussons ställningstagande, å partiets vägnar, kom först efter alltför moget övervägande.
Det går inte att vara lagom i abortfrågan, som KD vill vara när det gäller EU. Antingen är man för eller så är man emot, och så slutar man hymla.
Vad kan vi då lära oss av allt detta.
För det första att skandaljournalistiken blomstrar som aldrig förr. Om journalisterna blivit tipsade, blivit bättre på att leta efter rätt saker på rätt ställe, eller om moralen hos våra politiker blivit sämre må vara osagt. För det ska också sägas; i de allra flesta fall handlar det om bristande moral, inte om olagligheter.
För det andra att när skandaljournalistiken blomstrar i samband med en valrörelse så vissnar sakpolitiken.
För det tredje att det dags att politikerna lär sig att uppföra sig. Att de börjar agera utifrån en helt annan och betydligt striktare moralisk kompass. Det behövs helt enkelt en uppförandekod.
På söndag går Sverige till val. Trots allt, gå och gör din röst hörd. Demokratin behöver den.
För övrigt anser jag att Liberalerna inte skulle ha petat Cecilia Wikström. Hon var Sveriges flitigaste, skickligaste och mest inflytelserika EU-politiker.