DOROTEA 2010-08-19 Dorotea i sˆdra lappland. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / SCANPIX / Kod 10078 ** OUT DN (‰ven arkiv) **
Över tre år har gått sedan Dorotea sjukstuga började ockuperas i protest mot försämringar i inlandssjukvården.
I hela inlandet var besvikelsen över nedskärningarna med rätta stor.
Att de fyra akutvårdplatserna i Dorotea försvann, och ambulansen i Åsele drogs in, blev ett hårt slag mot inlandet. Ockupationen av sjukstugan i Dorotea blev ett sätt att visa att Doroteaborna inte tänkte finna sig i vilka svek som helst.
Den som har följt utvecklingen sedan 2012 känner till fortsättningen. Ockupanterna i Dorotea visade sig vara synnerligen uthålliga. Trots att en rådgivande folkomröstning anordnades, och trots att landstingsledningen konstruerade kompromisslösningar i både Dorotea och Åsele, har ockupanterna inte låtit sig nöja med detta.
Inte heller när landstingsledningen har bytt ut moroten mot piskan har ockupanterna flyttat på sig. I december förklarades ockupationen olovlig. Som Norran har rapporterat (4/3 2015) tycks inte heller landstingsdirektör Anders Sylvans besök i Dorotea i förra veckan ha haft avsedd effekt. Nu hotar landstinget att ta Kronofogden till hjälp för att få ett slut på den ohållbara situationen.
Det är nu hög tid ockupanterna drar sig tillbaka. Civil olydnad kan i vissa fall vara en fullt försvarlig metod. Men att år ut och år in sitta och häcka på en vårdinrättning, i protest mot ett demokratiskt fattat beslut, är orimligt. Både ur demokratisynpunkt och ur ett integritetsperspektiv. Det borde även de partier som länge har stöttat ockupanterna nu inse.
En ockupation av en offentlig inrättning skulle förmodligen ha fördömts av de borgerliga partierna från dag ett, om det hade rört sig om vänsterungdomar som ockuperade landstingshuset, en fritidsgård eller en skolbyggnad.
Ur principiell synpunkt finns det ingen anledning att söka efter förmildrande omständigheter när det gäller ockupationen av Dorotea sjukstuga. De politiker som har tävlat i att uppvisa ockupanterna sitt stöd har rimligen haft mer taktiska skäl till sina ställningstaganden. Chansen att kunna rida på en folklig våg av missnöje mot S och MP greps, och när konfliktlinjerna väl var dragna blev det naturligt att löpa linan ut.
Där står vi nu i dag, med en inlandssjukvård som lämnar mycket övrigt att önska och en aldrig sinande kampvilja i Dorotea. En rekommendation till alla som tycker att hälso- och sjukvården i länet borde organiseras på ett bättre sätt är att rösta fram en ny ledning i landstinget.
Det lyckades inte 2014, men det fina med demokratin är att det alltid kommer fler val.