I förr-förra veckan skrev Norrans ledarsida om polisbristen i regionen, där det under vissa arbetspass i sommar endast funnits en enda polisbil tillgänglig i Västerbottens inland, lokalpolisområde södra Lappland. Polisbristen, som anmälts till Arbetsmiljöverket, hotar rättssäkerheten och demokratin. Men det hotar också vardagen.
Bristningsgränsen för medborgarnas förtroende är sedan länge passerad. Med råge och sorg. Medborgarna i norr kan inte längre lita på att ambulans och polis kommer när de tillkallas - och på grund av hotbilder och brist på personal är det inte säkert att de kan stanna och utföra sina uppdrag. Bristen på kollegor är en risk mot blåljuspersonalen själva.
Så var fallet i slutet av juli då en ambulans i Skelleftehamn tvingades invänta en polisbil som sedan inte kunde stanna eftersom de var ensamma i kommunen och inte kunde stanna och säkra platsen.
Precis som den allmänna polisbristen lett till en anmälan till Arbetsmiljöverket, har en tillbudsanmälan om incidenten inkommit till samma statliga verk.
Följande hände dagen efter att Norran publicerade ledaren. Även inlandsbor har rätt till polis: ambulansen tillkallades till en plats utomhus, där en medvetslös vuxen låg. Väl på plats får personalen reda på att vapen tidigare förekommit hos individen, som nu identifierats. "Detta gör att vi omedelbart backar och kör från platsen för att invänta polisen som säkrar upp", står det i anmälan. Personen blir vaken och talbar, påverkad av både alkohol och morfin, och arg på att ambulanspersonalen och vägrar att följa med. Eftersom polisen är ensamma i kommunen lämnar de ambulanspersonalen själva på platsen. Snart därefter tvingas även ambulanspersonalen lämna på grund av hotfull stämning av ytterligare två personer. Från rapporten: "Denna gången gick det bra men vår arbetsmiljö är helt ohållbar idag [...]" samt "Det är inte okej att samhället inte ger blåljusfolket mer stöd och lagstöd att få en säker och mindre hotfull arbetsplats".
Våldet mot exempelvis polisen tar sig olika former. Inte minst fotbollsmatcher är arbetspass som är högrisktillfällen. Olika så kallade supporters, organiserade och professionella bråkstakar, går ofta och gärna till attack mot poliser. I våras gjorde en AIK-supportermobb rusningar mot poliser vid Södra Station i Stockholm. De anföll polisen med knallskott och bringande bengaler. 140 fotbollshuliganer mot sju poliser.
Och då var detta en normal arbetssituation. Värre är den form av medvetna attacker mot blåljusfolk som förekommer med jämna mellanrum runt om i landet: Stenkastning, fyrverkerier, knallskott, bländande laserstrålar, sönderskurna bildäck, skadegörelse på fordon och till och med handgranater under polisbilar.
Blåljusfolket skyddar vår vardag mot oss själva. Men även de behöver skydd i form av tillgängliga kollegor och en säker arbetssituation. Ökade resurser, bättre planering, tätare kommunikation och helt enkelt fler kollegor är en nödvändighet för att blåljusskenet inte ska bli till en suddig nyans av svärta. Eller än värre, slockna helt.
Csaba Bene Perlenberg